I mina två föregående inlägg har jag belyst den akuta sommarkrisen på Norrtälje Kattcenter och lyft på locket till den dystra statistiken bakom Sveriges dolda miljon mörkertalskatter. Men för att verkligen förstå hur illa ställt det är med kattens status i vårt samhälle, måste vi göra något som vi sällan gör: vi måste jämföra dem med våra andra vanliga husdjur.
Varför har katten hamnat på den absoluta bottenplatsen när det gäller respekt, ansvar och ekonomiskt värde?
Låt oss börja med att titta på människans bästa vän. I Sverige finns det, till skillnad från i många andra länder, i princip inga hemlösa hundar som driver runt på gatorna eller gömmer sig i skogarna. Varför är det så?
Svaret är enkelt: kontroll och ekonomi. Hundar har haft lagkrav på ID-märkning och central registrering ända sedan 2001. Om en hund springer bort, spåras ägaren oftast inom några timmar. Enligt Jordbruksverket finns det drygt 1 079 000 registrerade hundar i Sverige, och marknaden är stabil med runt 40 000–50 000 svenskfödda valpar per år.
Det ekonomiska värdet på en hund är också ett helt annat. Sedan 2019 har genomsnittspriset på rashundar ökat med omkring 40 procent, och för blandraser är ökningen över 60 procent. Man köper helt enkelt inte en hund på impuls för en femhundralapp på Blocket.
Givetvis drabbas även hundar av livsförändringar. Organisationen Hundstallet gör ett heroiskt arbete och tar emot nästan 1 000 hundar per år där ägarna inte längre klarar av ansvaret – ofta en direkt effekt efter pandemiboomens impulsköp. Men om vi jämför Hundstallets 1 000 hundar i hela Sverige med de uppskattade 100 000 hemlösa katterna, blir den enorma statusskillnaden smärtsamt tydlig. Hunden är en investering och en familjemedlem. Katten blir tyvärr allt för ofta en gratis engångsvara.
Det finns dock en annan djurgrupp som drabbas av exakt samma slit-och-släng-mentalitet som katten, men som syns och hörs betydligt mindre: smådjuren.
Det beräknas finnas runt 300 000 till 400 000 smådjur i de svenska hushållen, där kaniner är det i särklass populäraste djuret. Enligt organisationer som arbetar med smådjursomplacering, till exempel Smådjurschansen, är det skrämmande vanligt att kaniner helt enkelt ”släpps ut i skogen” eller lämnas i en bur vid soprummet när semestern drar igång eller när barnen tröttnat.
Eftersom kaniner är tamdjur överlever de inte i svensk natur; de svälter ihjäl, fryser ihjäl eller blir tagna av rovdjur. Precis som för oss på katthemmet drabbas smådjurshemmen av en enorm anstormning under maj till juli. Det handlar om hundratals kaniner årligen som dumpas i det tysta. De lider utan att höras.
Men även om smådjuren lider i det tysta, visar forskningen från SLU att katten har en helt egen, sorglig bottenplacering. Siffran på 100 000 hemlösa katter i Sverige har varit i princip oförändrad de senaste 20 åren. Trots den nya lagen från 2023 om obligatorisk ID-märkning möter vi ständigt ägare som helt struntar i reglerna.
Det som skrämmer mig mest i min vardag på Norrtälje Kattcenter är inte bara att folk vill göra sig av med sina katter – utan den fullkomliga arrogansen kring hur det sker. Att hota med att avliva sina katter hemma med en träklubba, eller att bara köra ut dem på landet och släppa dem, är inte bara hjärtlöst. Det är grova, olagliga brott mot den svenska djurskyddslagen som kan leda till fängelse. Ändå pratar folk om det som om det vore en helt naturlig lösning på ett logistiskt semesterproblem.
Det är dags att vi som samhälle slutar titta bort. En katt, en hund eller en kanin är inte en levande inredningsdetalj som man har kvar så länge den ”sköter sig” eller passar in i schemat. Det är ett liv som kräver engagemang, tid och pengar i många år framöver.
Vi på Norrtälje Kattcenter kommer att fortsätta kämpa, kastrera och utbilda. Men vi kan inte göra det ensamma. Vi behöver att lagarna efterlevs, att myndigheterna tar sitt tillsynsansvar och framför allt – att köpare rannsakar sig själva innan de skaffar ett djur.
Låt oss höja statusen på våra katter och smådjur. De förtjänar så mycket bättre än att vara en slit-och-släng-vara.
/Cecilia
Vi på Norrtälje Kattcenter drivs av ett enormt hjärta men med mycket knappa resurser. Om du vill stötta vår kamp för att ge dumpade och hemlösa katter den vård, kärlek och andra chans de förtjänar, ta gärna emot ett bidrag via Swish: 123 161 2001. Varje krona räknar ett liv. Tack!
