I mitt förra inlägg presenterade jag de övergripande siffrorna för hur många katter som faktiskt föds i Sverige och vilken konkret skillnad vår kastreringsverksamhet gör lokalt. För de allra flesta räcker det med slutsatserna – men jag vet att många av er, precis som jag, vill se den exakta matematiken bakom kulisserna.
Hur kan vi egentligen påstå att mörkertalet är så stort? Och hur i hela friden får vi ihop att vår klinik förhindrar tiotusentals oönskade kattungar på bara några år?
Här är de hårda uträkningarna, metoderna och datan för dig som vill veta exakt hur det ligger till.
Det finns cirka 1 582 000 katter i Sverige (enligt Agria/SKK/Novus 2026), men bara 616 000 är registrerade hos Jordbruksverket. Det betyder att 61,5 % av Sveriges katter är oregistrerade.
Under 2025 registrerades 52 000 kattungar födda under det året. För att förstå det totala antalet födda katter i landet kan vi räkna på två olika sätt:
Den här metoden antar att de oregistrerade katterna förökar sig i exakt samma takt som de kontrollerade, registrerade katterna.
Formel: (Antal registrerade ungar) / (Andel registrerade katter i Sverige) = Totalt antal ungar
Uträkning: 52 000 / 0,385 = 135 064,9
Slutsats Metod A
Om mörkertalet sköter sig exakt lika bra som de registrerade katterna, föds det ca 135 000 kattungar per år i Sverige.
I verkligheten vet vi att gruppen ”oregistrerade katter” till största del består av huskatter, utekatter på landsbygden och halvvilda katter. Fertiliteten här är betydligt högre.
Från vår egen kastreringsverksamhet ser vi att 15–18 % av de vuxna honkatter som kommer till oss har hunnit få minst en kull innan kastrering. Om vi antar att hälften av Sveriges 1,58 miljoner katter är honor (ca 800 000 honor) och applicerar denna fertilitet på den del av populationen som rör sig i mörkertalet, förändras siffran dramatiskt:
Slutsats Metod B
Den reella siffran landar snarare på runt 170 000 till 200 000 födda kattungar per år i Sverige, där majoriteten föds utanför systemet.
Varje år kastrerar vi på vår klinik cirka 1 500 katter. Av dessa är 65 % honor (975 stycken) och 35 % hanar (525 stycken).
En fertil utegående honkatt föder i snitt 4–5 ungar per kull och kan lätt få 2 kullar per år. För att hålla våra beräkningar konservativa och i underkant räknar vi med att en fertil honkatt föder i genomsnitt 6 överlevande ungar per år.
Uträkning: 975 honor x 6 ungar = 5 850 förhindrade kattungar.
Kattungar blir könsmogna extremt snabbt, redan vid 6–9 månaders ålder. Om vi inte hade kastrerat de 975 honorna år 1, hade deras ungar i sin tur börjat föröka sig.
Biologiskt och matematiskt räknar man med en jämn könsfördelning (50 % honor, 50 % hanar) i kullarna.
Om vi summerar denna kedjereaktion över bara tre år ser matematiken ut så här (och då räknar vi ändå extremt försiktigt och exkluderar att de ursprungliga katterna kan få ännu fler kullar):
Potentiellt tillskott av katter efter 3 år från 975 okastrerade honor: Över 70 000 katter.
Genom att plockar bort 975 honor ur reproduktion varje enskilt år, slår vi sönder den här kurvan helt och hållet. Det är därför vi med gott samvete och vetenskapligt stöd kan säga att vi förhindrar att tiotusentals oönskade katter föds in i hemlöshet i och runt Norrtälje.
Att högintensiv kastrering fungerar är ingen gissning. Internationella studier (bland annat publicerade via SLU och internationella djurvälfärdsorganisationer) visar att när man kontinuerligt kastrerar en stor andel av den lokala populationen uppnår man följande resultat inom 3–4 år:
Det är den här effekten vi ser i Norrtälje. Kampanjerna skapar ett permanent vakuum som hindrar den akuta katastrofen från att explodera.
Har du frågor om hur vi har räknat, eller vill du ha källhänvisningar till de specifika rapporterna? Skicka ett mejl till mig så diskuterar jag gärna vidare!
/Cecilia
