I mitt förra inlägg beskrev jag den akuta kris vi upplever just nu på Norrtälje Kattcenter, med över 100 förfrågningar om omplaceringar på bara två veckor. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Många uttryckte sin djupa sympati, medan andra ställde en fullt rimlig fråga: Finns det faktiska siffror som stödjer påståendet att katten är en slit-och-släng-vara? Eller handlar allt bara om mina egna känslor?
Eftersom jag använde det uttrycket undrar ni rent logiskt: Jämfört med vad då? Gamla möbler? Andra husdjur? Det är förstås utmanande med exakt statistik när mycket av vår vardag baseras på handfasta erfarenheter, men en hel del hårda siffror går absolut att skaka fram.
Låt oss lägga känslorna åt sidan för en stund och titta på datan. Hur ser kattens status ut i siffror?
Det enorma oregistrerade mörkertalet
Enligt Agrias och SKK:s stora djurundersökning (genomförd av Novus) finns det cirka 1 582 000 katter i Sverige år 2026. Det gör katten till vårt absolut vanligaste husdjur; vart femte svenskt hushåll har katt.
Men klyftan i status mellan olika katter är enorm. Sedan januari 2023 är det lag på att alla katter ska ID-märkas och registreras, men i Jordbruksverkets officiella kattregister finns i dagsläget bara runt 616 000 katter registrerade. Det innebär att endast drygt 38 procent av Sveriges katter finns i registret. Resterande en miljon katter lever i ett statistiskt mörkertal.
Tittar vi på raskatterna är situationen en helt annan. Hos Kattförbundet SVERAK stambokförs närmare 12 000 raskatter varje år under strikt kontrollerade former. Men i det oregistrerade mörkertalet gömmer sig den stora utmaningen: huskatterna. Det är i den gruppen som de oplanerade kullarna föds, och det är där fertiliteten är som högst.
Hur många kattungar föds egentligen?
Under det senaste helåret nyregistrerades 104 000 katter hos Jordbruksverket, varav hälften (52 000) var ungar födda under året. Men om vi kombinerar myndighetsdata med den unika statistik vi har från vår egen kastreringsverksamhet, kan vi räkna ut mörkertalet på födda kattungar i Sverige.
Vår statistik visar att 15–18 procent av de vuxna honkatter som kommer till oss för kastrering redan har hunnit få minst en kull. Om vi skalar upp Jordbruksverkets siffror och tar höjd för att det oregistrerade mörkertalet har en betydligt högre fertilitet, föds det i runda slängar mellan 135 000 och 160 000 kattungar varje år i Sverige – och i värsta fall ännu fler. Det är en svindlande mängd liv som ska hitta varaktiga hem.
Hur mycket bromsar vi populationen lokalt?
Att vi på Norrtälje Kattcenter och vår klinik kastrerar 1 500 katter per år har en enorm, mätbar effekt i vårt närområde. En fertil honkatt föder i snitt 4–5 ungar per kull och kan lätt få två kullar om året om den går ute.
Av de 1 500 katter vi kastrerar årligen är cirka 975 stycken honkatter.
- Direkt effekt (År 1): Om dessa 975 honkatter hade fortsatt att gå fertila, skulle de under det kommande året ha fött i genomsnitt 6 ungar var. Det innebär 5 850 förhindrade kattungar på bara ett enda år!
- Den exponentiella effekten (År 3): Det är här det blir svindlande. Kattungar blir könsmogna redan vid 6–9 månaders ålder. Genom att plocka bort 975 honor ur systemet varje år förhindrar vi i runda slängar att tiotusentals oönskade kattungar föds in i hemlöshet eller missförhållanden på bara ett par års sikt.
Internationella studier och vår egen statistik visar att man genom så här högintensiva kastreringskampanjer kan se en minskning med upp till 60 procent av hemlösa katter som tas in på katthemmen inom 3–4 år. Vi gör med andra ord en helt ovärderlig insats för katternas status lokalt.
Varför fakta och känslor hör ihop
Så ja, till alla er som efterfrågar siffror: statistiken finns där. Den finns i forskningsrapporterna från SLU, i Jordbruksverkets register och i de fulltecknade liggarna hos Sveriges alla katthem som tvingas ta det ekonomiska ansvar som egentligen vilar på myndigheterna.
Men bakom varje enskild siffra finns en levande varelse. När vi på katthemmet står med två sju månaders gamla kattungar i famnen – ungar vars ägare precis velat avliva dem för att en flytt krockade med semestern – då är det omöjligt att inte känna något.
Låt oss vara helt tydliga med den juridiska faktan: Att dumpa sitt djur i skogen eller att hota med att avliva det själv med en träklubba är grova brott mot den svenska djurskyddslagen. Det är djurplågeri och kan leda till fängelse.
Siffrorna ger oss verktygen för att kräva politisk förändring. Men det är känslorna, empatin och respekten för det levande livet som måste få oss som samhälle att agera. Låt statistiken tala, men låt hjärtat styra hur vi behandlar våra fyrbenta familjemedlemmar.
/Cecilia
Vill du hjälpa oss att förändra statistiken?
Trycket på katthemmet är konstant, men just nu under sommaren är det omänskligt och vi kämpar varje dag med extremt knappa resurser. Om du vill stötta vår kamp och ge dessa fantastiska katter en andra chans, tar vi tacksamt emot ett bidrag via Swish: 123 161 2001.
Varje krona gör en direkt skillnad för katterna.
