Kattmataren kan ha rätt

Man från Mora slapp veterinärkostnader

Juridiken kring beslutet är snårig.

NT:s artikel om Lennart Rosenberg som matat förvildade katter och nu fått böter av länsstyrelsen har väckt starka känslor hos läsarna. Och juridiken kring beslutet är snårig.

Enligt länsstyrelsen är Lennart Rosenberg ägare till katterna på grund av att han matar dem på sin altan. Men eftersom han inte släpper in dem i huset uppfyller han inte djurskyddslagens krav om skötsel av djur. Han har fått betala 7 000 kronor i inspektionsavgifter. Länsstyrelsen har beslutat att katterna ska omhändertas, vilket Lennart Rosenberg får betala.

En av de läsare som har upprörts över ärendet är Annika Rullgård i Orsa. – Jag tycker att det är så vidrigt att man bedriver häxjakt på en äldre man, säger hon.

Annika Rullgård menar att länsstyrelserna inte kan visa exempel på lagar eller domar som klargör att den som matar katter blir deras ägare. Däremot finns en dom från Mora tingsrätt som visar på motsatsen.

Domen gäller en man i Mora som satte ut mat till en herrelös katt 2005-2006, men aldrig lät den komma in i huset. Mannen åtalades för brott mot djurskyddslagen för att han inte tagit katten till veterinär när den fick ögonproblem, men friades.

Enligt Mora tingsrätt fanns inga bevis för att mannen ägde katten. Att han matat den medförde inte att han blev ansvarig för den i djurskyddslagens mening.

Domen överklagades dock aldrig och kan därför inte ses som prejudicerande.

Annika Rullgård har pratat med flera länsstyrelser och fått olika svar på om matning gör att man blir kattägare. I Stockholm har man uppgett att det är så, i Dalarna att man blir ansvarig, men inte ägare. Örebro hänvisar till en handläggare i Jönköpings län som ska känna till en dom från Eksjö.

Men handläggaren känner inte till någon dom utan hänvisar till praxis och en rapport från länsstyrelsen i Västmanland.

I den rapporten står det att den som regelbundet matar en katt är djurhållare enligt djurskyddslagen, med hänvisning till en formulering i förarbetet till djurskyddslagen. Den lyder ”ansvaret för att djuren behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande åvilar primärt varje enskild människa som har djur i sin vård”.

Men enligt Mora tingsrätt var alltså inte att mata en katt liktydigt med att ha den ”i sin vård”. – När länsstyrelserna fattar sådana beslut ska de ha helt klart för sig vilka lagar och domar de stöder sig på, men det har de inte. Den här skillnaden är skrämmande, säger Annika Rullgård. – Det finns ingen paragraf, säger Monica Hellstaf, djurskyddshandläggare på länsstyrelsen i Stockholm. Hon berättar att det finns en tydligare formulering i ett förslag till ny djurskyddslag från 2011, som de tittat på.

Men kan ni fatta beslut utifrån en lag som inte finns? – Nej, vi följer våra riktlinjer som kommer från förarbeten och så vidare.

NT

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670