Tombola

Jan läste tidningen på morgonen tillsammans med sitt morgon kaffe, precis som han brukar, men plötsligt började han hoppa upp och ner och sträcka sig efter telefonen. Jag förstod att det var något viktigt han sett. Jag tittade lite frågande på honom med ett leende, för att få reda på vad det var han sett, men allt han kunde göra var att peka i tidningen och studsa upp och ner. Jag fick tidningen och såg genast annonsen på en tombolaurna. Då började jag också hoppa upp och ner!

Jan ringde, men kom till en telefonsvarare… Han lämnade ett meddelande om att katthemmet desperat letat efter en tombola hur länge som helst och ville köpa denna.

Efter en halvtimma provade jag att ringa igen och fick då tag på den som satt ut annonsen, men då fick jag veta att någon annan skulle komma och hämta den efter klockan 17. Skit! tänkte jag och hasplade ur mig att vi desperat letat efter en begagnad tombola och att vi var villiga att betala 500 kronor för den. (Den var utsatt för 100 kr). De skulle återkomma.

Precis innan lunch ringde de upp igen och sa att de som skulle hämta den inte var intresserade lägre och att tombolan var vår. Jan slängde sig i bilen och åkte in till Norrtälje för att hämta den!

De hade köpt tombolan för 40 år sedan och den hade sedan stått i källaren hela tiden tills de fick för sig att sälja den. Nu står den på katthemmet!

Tombolaurna