Tre blyga herrar

Dräktiga Maggan visade sig vara en okastrerad Magnum, som snabbt blev kastrerad. Han påminner mig om Roland när han först kom till oss. Inte så mycket för den vita teckningen i ansiktet, utan för den sorgsna blicken.

Magnum har landat någorlunda fullt ut. Han ligger stilla och blir inte rädd när man tar kontakt med honom. Jag har fått klappa honom lite på bakdelen, men han tror att jag ska vara elak och spänner sig jätte mycket. Han väntar liksom på att smärtan ska komma. Usch! Men det går framåt, han sitter ju kvar fast han tror det ska göra ont. Bara tid och tålamod som är receptet på detta.

Att gömma sig är en trygghet för katter som är osäkra och rädda, så det är viktigt att erbjuda dem gömmen. Magnum har börjat ta sig ut från sitt gömmet och sitter i fönstret. Det är också positivt 🙂

Sture-Stina har även han börjat bli avslappnad när vi är med honom. Han vill inte bli klappad ännu, men han har slutat fräsa. Han ligger gärna kvar i sitt gömme när man är inne och städar. Han håller på att observera oss och funderar på om han vågar släppa in oss.

Spionerar jag genom fönstret, så ser jag att även han är framme och rör sig, men han skuttar in till sitt när man sätter nyckeln i dörren och kommer in. Det går att lägga in godis åt honom i gömmet om man tar det väldigt lugnt.

Annti han rör sig runt, men gömmer sig alltid när jag kommer in. Han spottar när jag kommer för nära gömmet även om jag bara går förbi. Det händer inget mer. Han försöker bara spela tuff, men är en riktig mjukis.

Han är lite mutbar med mat i alla fall 🙂 Då lugnar han ner sig och jag kan komma nära med handen, men inte röra!

 _____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670