Kaos, som hos er hade namnet Sigrid, är inte blyg längre. Inte för oss i alla fall. Vi gick via hennes aptit. Locka med ena handen, och klappa med andra. Det accepterades motvilligt.
Exakt på dagen ett halvår efter att vi tog hem henne så buffade hon tillbaka för första gången, och fortsatte även efter att korvbiten ätits upp. Sedan dess har klappningar blivit allt vanligare. Numera tigger hon klappningar mer än hon tigger korv.
Hon har blivit social och vill vara där vi är. Om vi äter helt oätliga saker som fruktsallad, ligger hon på golvet bredvid bordet. Om vi sitter i soffan i vardagsrummet är hon i fåtöljen bredvid, om hon inte stryker sig mot vaderna förstås. Om jag klinkar på pianot ligger hon på tröskeln. Ibland lägger hon sig i sängen, ibland bredvid.
Famnkatt är hon dock inte. Att lyfta upp henne accepteras inte alls. Att vara i knät verkar hon inte ha kommit på (utom om man sätter sig i soffan med något ätbart, för då har man en katt där innan man ens satt sig till rätta.)
Andra människor tycks dock vara livsfarliga. Hon har lärt sig att när dörrklockan ringer är det bäst att rusa iväg och gömma sig, och det dröjer innan hon visar sig igen.
Namnet hennes är mycket passande. Lek, något som i början var en försiktig smygaktivitet, har nu blivit något hon ger sig hän i med frenesi och intensitet. Ibland försöker hon involvera oss i leken (och förstås, försöker få oss att hämta fram bollarna från bakom möblerna.)
Med vänlig hälsning
Björn & Lotta
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
