När jag gick till köket för att blanda välling, innan jag skulle gå och lägga mig, så låg Rose i Zelmas korg och sov.
Hon var väl medveten om min närvaro, men hon brydde sig inte. Hon har blivit mer och mer avslappnad. Jag försöker passa på att träna med henne varje chans jag får.
Jag satte mig på huk och pratade med henne. Hon muttrande först något fult, vilket hör till. Det är liksom hennes signum.
Efter några minuter när hon var helt avslappnad tänkte jag att jag skulle lägga mig på mage för att komma mer till hennes nivå, men se, det gillade hon inte!
Hon hoppade snabbt iväg och upp i fönstret, som var dryga två meter bort.
– Inte längre, utbrast jag förvånat.
Hon kunde ju ha valt att sticka ut ur köket och bort från mig helt, men det gjorde hon inte 🙂
Jag gick fram till henne och fortsatte prata. Öronen åkte bakåt och hon muttrande, men efter bara några sekunder så åkte öronen upp och hon blinkade mot mig. Jag blinkande tillbaka och sträckte ut en hand.
Öronen åkte bakåt igen och hon muttrande, men efter bara några sekunder åkte öronen upp och hon blinkade igen. Jag blinkade tillbaka och sträckte mig närmare och tog tag i henne.
Rose blev lite stel, men inget mer hände! Jag lyfte upp henne och då muttrande hon lite, men sen var hon helt avslappnad. Jag höll henne i famnen runt tio minuter innan jag släppte ner henne.
😀 Hur ska jag kunna sova nu!? 😀
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670