I Sverige idag…

FARFAR

Det här är katten Farfar. Här sitter vi några meter ifrån honom, vi har just börjat sätta ut fällan och fått övertalat mataren att inte mata när räddning pågår. Mataren bor en halvtrappa upp och på baksidan brukar Farfar vänta på att få sin mat utkastad. Ibland dröjer det dagar. På vintrarna berättas det senare, att om han inte satt och vaktade, hann maten frysa. Ibland försvann den ner i snön. De dagarna blev han utan mat. Utan skydd var han ofta.

Vi sitter där, några meter bort och Farfar tittar på oss och vi kan föreställa oss hur han skulle kunna må efter sin räddning, hur han ska få bli frisk och lycklig äntligen. Vi måste få in honom.
  
Farfar vill inte gå nära fällan. Vi ser hur han väntar på att mataren ska öppna dörren på glänt och hiva ut rester, så som skett alla andra år. Det är inte lätt att få förtroendet och han gör stora lovar runt fällan, men vi ger inte upp. Han ska snart få komma till veterinären, ögat är hemskt dåligt och den magra kroppen måste få hämta sig. Vi längtar efter att få in honom.

Men mataren håller inte sitt ord, vi upptäcker att det matas i smyg fastän vi tydligt sagt till att Farfar MÅSTE få hjälp nu. Det skulle skett för flera år sedan. Vi tar till alla knep vi känner till för att skynda på infångningen och när till slut Farfar blir räddad, är det bråttom till veterinären. Vi ser att han inte mår bra alls och stressen den sista tiden inneburit flödar över i tårar.

Väl hos veterinären är det en hel rad av diagnoser: FIV har brutit ut, munhålan är svårt infekterad och tänderna förstörda eller borta, han dreglar av smärta, har kala fläckar och sår över kroppen som inte läker, ögat är illa skadat och hans prover är katastrofala.

Farfar var mitt i allt som skedde mycket tacksam och lättad över sin räddning och han fick en sista kort tid med oss där han under smärtlindring och mellan veterinärturer berikade oss med sin generösa kärlighet och värme. Vi älskade honom, innerligt.

Han bodde i landet som skröt om sitt djurskydd. Landet där man inte behöver kastrera eller idmärka sina katter, där anmälningar inte tas på allvar, där djurplågare knappt får straff, där julskinkan och köttet innebär ofattbart lidande. Killingen, åsnan, sälarna i Slottskogen – de som torterats till döds, de har också levt i landet med ”Världens bästa djurskydd”. Helt utan skydd i landet med det bästa. Nej, det är en lång väg kvar till att man ska kunna stoltsera med sådana uttryck. Vi saknar ett bra djurskydd i vårt land.

Till minne av Farfar och hans vänner
/Fältkatt

Läs mer om Fältkatt här.

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 1234 70 48 21