Requiescat in pace

My har varit hos oss i fem dagar och hon har gjort ett starkt intryck på oss alla. Inte enbart ned tanke på hennes höga ålder och dåliga skick, utan för att hon verkligen har en underbar personlighet. Stendöv och hungrig som en varg! Fjäderlätt och darrig på benen, men snäll och kontaktsökande. Vi har nog alla charmats av henne.

 
Strax före lunchtid ropade Catrin på mig att jag skulle komma. Jag hörde genast på hennes röst att hon var orolig för något. Jag skyndade mig dit och Catrin visade mig till My som låg utsträckt på sidan med halva kroppen i ett gömme och den andra halvan på golvet. My låg stilla och ryckte till med några sekunders mellanrum. Jag insåg genast att hon krampade. Jag rusade in och lyfte upp henne i famnen. När jag var på väg ut ur boxen spändes hela hennes kropp i en båge bakåt och hon skrek rakt ut. Ett plågsamt hemskt läte. Alla, både två- och fyrbenta, i lokalen stannade upp. Alla blev tysta. My blev tyst… Hon blev slapp i min famn. Jag insåg att hon var borta. Hon hade lämnat oss.

Vi bäddade ner henne och det föll sig naturligt att ägna några minuter åt att klappa henne och kontemplera. 

Det har hänt så mycket senaste veckorna; så många som lämnat oss… Hoppas att vi gjort någon skillnad för dem. Att de känt sig trygga, varma, mätta och älskade trots att det var under en allt för kort tid.

Requiescat in pace.

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 123 161 20 01