Ryszard har varit väldigt blyg sedan han kom till katthemmet. Sakta men säkert har jag fått klappa honom.
Idag var jag inne hos honom flera gånger för att jag skulle fotografera både honom och hans rumskompis. Pratade en del med dem och klappade honom. Plötsligt slutade han kura och började prata med mig.
Plötsligt var han herr gos.
När jag skulle gå fortsatte han att prata och följde efter mig.
Han kvittrade och gosade som han skulle ta igen år av avsaknad av gos på en och samma gång.
Jag blev inte av med honom. Han var som klistrad på mig!! En helt fantastisk känsla!