Nattvak

Fick ett samtal precis innan jag skulle gå hem om en ganska nyförlöst kattmamma som inte ville ta hand om sina kattungar. Det hade gått två dygn och de hade försökt allt möjligt för att få mamman att dia sina ungar, men inte fått till det. Det visade sig att mamman fortfarande blödde efter förlossningen och det är inte normalt. Jag sa åt dem att komma hit med kattungarna och ta kattmamman till en veterinär.

När de kom med hade de tre kattungar med sig, men en hade gått bort på vägen hit. Två var väldigt små och uttorkade. Jag gav dem till Kiara och hon tog emot dem på en gång och började tvätta dem. Jag försökte hjälpa dem att hitta fram till en spene, men de var för svaga för att suga.

Jag gjorde i ordning välling för att försöka mata dem. De var till och med för svaga för att svälja.

De var så tunna och uttorkade att de nästan såg ut som att de var födda för tidigt.

Jag gav dem vätska under huden och tog dem med mig hem, för att avvakta och se om de blev lite piggare av det. Jag ville inte lämna dem hos Kiara, för då skulle de med säkerhet dö under natten.

Zelma håller ett vakande öga på dem medan de vilar och tar till sig den extra vätskan.

Efter en timma hade deras små kroppar tagit till sig det mesta av vätskan de fått och de blev mer rörliga och började pipa. Jag provade att ge dem välling och de började båda att tutta 😀

Jag gav dem mat en gång i timmen och kissade dem under kvällen tills vi gick och la oss. De fick sova på en värmeplatta på ett bord bredvid sängen. De vaknade ganska precis på minuten varannan timme och ville ha mat.

På morgonen var de båda små runda igen och de fick komma till Kiara. Hon tog emot dem med öppna armar igen. De försökte båda att tutta på Kiara 🙂 ”Lilla” Rango blev helt plötsligt en jättebäbis 😉

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670