Semla var mycket skeptisk till sitt nya sällskap, då Rutan redan första dagen både åt ur hennes matskål, buppade i hennes låda och la sig för att sova i garderoben, Semlas favoritplats! Det var mycket morr och lite spott och fräs, men detta mjuknade snart och övergick i ren nyfikenhet från Semlas sida.
Rutan är riktigt kavat och älskar att överraska Semla, hon kommer till exempel alltid rusande när Semla sitter och äter, tvärnitar och puttar till hennes svans med tassen, varpå Semla flyger i taket och börjar morra, hon försöker verkligen få liv i Semla som annars är en katt lik Ferdinand, sitter helst i fönstret och tittar på fåglarna.
I tisdags började Rutan intressera sig för mig och undrade om jag också bodde där. Nu sover vi alla tre nära varandra, jag och Semla i sängen och Rutan på fårfällen nedanför sängen (fortfarande för läskigt att lägga sig bredvid Semla när matte ligger och sover där).
Jag trodde inte katter kunde gurgla, men nu har jag en morrande katt och en gurglare, Rutan går runt och pratar dygnet runt och ger då ifrån sig ett gurglande läte 🙂
TUSEN tack för att jag fick adoptera denna sötnos och TUSEN tack för det fantastiska jobb ni gör!
Kram Emelie, Semla och Rutan