Kastrering av dräktiga honkatter är ett ämne som väcker starka känslor och debatt, inte bara bland djurägare och veterinärer, utan också inom den bredare djurrättsrörelsen. Precis som i debatten om människors rätt till abort – där synsätt som ”prolife” och ”pro choice” ofta ställs mot varandra – finns det även inom kattvärlden olika ståndpunkter kring vad som är rätt och fel när det gäller att avbryta en dräktighet hos en katt.
Vissa menar att det är oetiskt att kastrera en dräktig honkatt, eftersom det innebär att avbryta fostrens utveckling. Det här synsättet liknar prolife-rörelsen inom människans abortdebatt, där varje liv anses okränkbart från start. De som företräder den här linjen menar ofta att det är bättre att låta dräktigheten gå till fullbordan och sedan försöka hitta hem åt kattungarna, även om det i praktiken kan vara svårt att säkerställa att alla ungar får ett bra liv.
Andra ser kastreringen som ett nödvändigt ont för att minska antalet oönskade katter, och därmed förebygga lidande i form av hemlöshet, sjukdom och svält. Den här synen är vanlig bland djurhem och veterinärer, som ofta får ta hand om övergivna och hemlösa katter. Man resonerar att det är mer ansvarstagande att förhindra att ännu fler katter föds till en osäker framtid, även om det innebär att avbryta en redan påbörjad dräktighet.
Det är viktigt att förstå att det bakom varje beslut ofta ligger en rad svåra överväganden. En kastrering av en dräktig katt kan ibland vara det mest ansvarsfulla valet, särskilt i områden där det redan finns ett stort överskott av katter utan hem. Samtidigt kan det för vissa kännas moraliskt fel, och därför är det viktigt att respektera olika uppfattningar och försöka föra en saklig och respektfull dialog.
Det finns de katthjälpare som ska rädda varje liv till vilket pris som helst och där i även ofödda katter. Om en katthona tas in och veterinären inte kan se eller känna att den är dräktig, får honan sitta ett antal veckor tills det går att se om hon är dräktig eller inte. Visar det sig först då att hon är dräktig, får hon stanna tills hon föder och sedan ytterligare tills kattungarna är flyttklara. Vissa organisationer kostar på ett ultraljud för att ta reda på om honan är dräktig eller inte.
Jag är av den åsikten att om en honkatt kommer in till katthemmet och veterinären inte kan se eller känna att den är dräktig, kastreras den. Om det under kastreringen visar sig att katten var dräktig, så aborteras fostren tekniskt sett. Dock är det väldigt tidigt under dräktigheten. Att stänga katten och sedan låta den gå tills födsel är inte optimalt av flera anledningar.
Alla katthem har konstant plats- och pengabrist. Att då låta en honkatt sitta och vänta på katthemmet 1–1,5 månad för att kunna se eller känna om den är dräktig eller inte, är ett slöseri med de knappa resurser som finns. Och dessutom kommer ytterligare plats och resurser förbrukas för att vänta på födsel och därefter tolv veckor tills ungarna blir stora nog att kunna få egna hem. Om det tillkommer komplikationer vid förlossning skjuter kostnaden iväg.
Det finns uppemot 150 000 hemlösa katter i Sverige och man säger att det är det största djurskyddsproblemet vi har i Sverige idag. Det betyder att det finns många fler katter än det finns hem för dem. Då skall även denna bristande resurs fördelas mellan mor och eventuellt fem ungar istället för att bara ett nytt hem skall hittas till en vuxen katt.
Genom åren har katthemmet tagit emot flertalet dräktiga honkatter som varit hemlösa. Dessa uppenbart dräktiga honkatter som har fått föda på katthemmet. För de flesta har födseln gått bra, men vi har också haft komplikationer såsom dödfödda ungar, svåra förlossningar som krävt kejsarsnitt eller att honkatten avlidit under eller efter förlossningen. Detta så klart alltid på obekväm arbetstid och då även mycket kostsamma åtgärder.
En fem månader gammal honkatt har också tagits in. Dräktigheten avbröts av medicinska skäl för att skydda kattens hälsa.
Norrtälje katthem är ensamma i Sverige om att erbjuda privatpersoner kastrering av katter till självkostnadspris som en del av sitt förebyggande arbete.
Många kattägare hanterar oönskade kattkullar på sätt som orsakar ett onödigt lidande. Honkatten som ständigt går dräktig och föder kull på kull, men aldrig får behålla sina ungar. Och alla de tusentals kattungar som bragts om livet på diverse inhumana sätt utsätts för lidande.
Vi insåg tidigt i verksamhetens början att det inte gick att endast ta hand om alla katter som föddes ute och på katthemmet. Första året tog vi in runt 50 kattmammor med nästan 300 kattungar fördelade mellan sig som fötts ute i kommunen eller föddes på katthemmet. Det var övermäktigt att försöka hjälpa alla hemlösa katter och hitta hem åt dem.
Dräktiga honor och honor med ungar prioriteras alltid av hjälporganisationer och det gör att hankatterna blir kvar och får vänta, ibland år, innan de kan fångas in och få hjälp.
Då Norrtälje kommun är en av de kattätaste kommunerna i Sverige där många katter lämnas kvar vid sommarstugan. Antingen för att katten inte dök upp när man skulle åka hem eller för att man anser att katten kan vara kvar för den klarar sig tills man kommer ut nästa helg. Många katter kommer också bort när de tillfälligt gästar någon vid en sommarstuga under semestern. Få kattägare letar aktivt efter sin katt. Samt att nästan alla av de katter som hittas saknar ID-märkning.
När dessa katter är okastrerade, vilket de flesta är, blir det ganska snabbt fler katter. Även om överlevnadsstatistiken på kattungar som föds ute är låg, är det ändå många som matar katter och därför överlever fler. Dessa katter växer upp och blir könsmogna och snabbt föds det fler kattungar.
Kattcenter startade 2016 med att erbjuda kastrering till självkostnadspris, där ID-märkning och registrering i djur-id ingick. Med priset 400 kr för en hane och 600 för en hona, samt att vi erbjöd gratis kastrering för stall- och ladugårdskatter, samt om någon matade en hemlös katt.
Det blev så klart ramaskri från olika veterinärklinker om att vi dumpade priserna. Dock hade vi ett mål med att erbjuda kastrering till självkostnadspris. Många kattägare skjuter på att kastrera, framför allt honkatten, för att de tycker att det är för dyrt.
Katten är tyvärr fortfarande ett lågbudgetdjur. Det går att skaffa en katt för någon hundralapp om inte gratis, utan eftertanke, trots att man själv har en ekonomi som egentligen inte tillåter husdjur. Det gör att de som kommer till katthemmet för att kastrera sin katt aldrig skulle gå till de klinker som protesterade så argt.
Många började då istället kritisera vår verksamhet, som att vi inte kunde erbjuda samma kvalité på ingreppet med hygien och annat. De försökte med alla medel för att smutskasta det vi gör och de gick så långt som att anmäla oss till Länsstyrelsen flera gånger. Där det inte ledde någon vart då vi gör allt enligt de lagar och regler som finns. Vi vågar även gå så långt som säga att vi erbjuder den bästa kastreringen i landet, med tanke på att vi gör titthålssnitt på honkatten, som gör återhämtningen mycket snabbare, och att vi har skaffat oss en djup kunskap och erfarenhet av katter med 15 år och långt över 20 tusen kastreringar under bältet.
När vi räknat vad det kostar i material och läkemedel att kastrera en katt, så kostar en hankatt under 50 kronor och en honkatt runt 150 kronor. Sen måste man även beräkna personal- och lokalkostnader m.m. Men vi är inte ute efter att tjäna pengar, utan vi vill minska lidandet för katten och höja dess status, och gå plus minus noll med insatsen.
Vi sökte pengar ur Kattfonden för vårt kastreringsinitiativ, men fick avslag med motiveringen att de inte kunde bidra med pengar för att ägda katter skulle bli kastrerade. Dock hävdar vi bestämt att det är där problemet ligger. Att ägda katter inte blir kastrerade i tid. Det föds oönskade kattungar som slås ihjäl eller dumpas. Katthemmen i Sverige går på knäna varje år när alla mammor med ungar skall fångas in. Alla kattungar skall socialiseras, samt färdigställas med vaccinationer, ID-märkning och kastrering och sedan hittas nya hem till, på en redan mättad marknad.
Vi kastrerar ungefär 1500 ägda katter per år och tanken är att minska lidandet för katten. Både för hankatten som går långa sträckor för att hitta honkatter, som då riskerar livet genom att korsa farliga vägar och även kommer bort, samt att de slåss med andra katter och skadas. Och för honkatten att slippa gå dräktig och föda kull på kull där ungarna slås ihjäl av en ägare som inte vill ha kattungarna.
På tre år av kastreringskampanjer såg vi en stor förändring i antalet katter som föddes ute i kommunen och trycket på katthemmet minskade.
Under de första åren var åldern högre i snitt på de katter som vi kastrerade om man jämför med nutid, då vi nu för det mesta ser årets katter, samt att en större andel av honkatterna hade haft flertalet kullar.
Många påstår att katten kommer att dö ut som art om vi kastrerar, men det stämmer inte på långa vägar. Enligt vår statistik är det 15–18 % av honkatterna som haft en eller flera kullar innan de kastreras, vilket gör att det hela tiden fylls på med vad vi hoppas är planerade kullar. Och trots att vi kastrerar så pass många privatägda katter visar siffrorna på att det ändå är många som avlar på sin honkatt.
Det syns tydligt i vår statistik att antalet hemlösa katter som föds i Norrtälje kommun minskat markant med att kastreringskampanjerna fortgått. Vi ser det tydligt då allt färre mammor med ungar upptäcks ute och behöver få komma till katthemmet. Vi har fortfarande kattmammor och ungar på katthemmet under perioder, men de kommer ofta från andra delar av Stockholm- eller Uppsala län, samt andra delar av Sverige, då vi hjälper till med att avlasta våra kollegor i den mån vi kan. Men i Norrtälje kommun är skillnaden rejält märkbar. Speciellt om man jämför med katthemmets första år när vi hade över 250 kattungar under en säsong. Denna minskning känner vi stolthet för och härrör direkt till vårt förebyggande arbete med kastreringar.
Det gör att katthemmet kan rikta sina resurser till de vuxna katter som gått hemlösa länge, som annars inte prioriteras, eftersom dräktiga honor och honor med ungar alltid först får plats på katthemmen.
Då pengar alltid är en bristvara är det viktigt att vi riktar resurserna till där de behövs mest. Att varje år ta hand om hundratals nyfödda katter och låta de vuxna gå kvar ute, är inte hållbart eller humant. Genom vårt arbete minskar vi lidandet och även trycket på katthemmet.
