Krita, katthemmets egen profil och ansikte utåt, en trygg punkt i en föränderlig miljö för hemlösa katter. Medan andra katter kom och gick, var Krita den som alltid fanns där. En fast punkt i stormen.
Krita kom till katthemmet 2020 efter att ha hittats i en kompost med sina fyra små pojkkattungar. Hon hade ett blomkålsöra från ett tidigare trauma. Något hon aldrig ville berätta för oss om.
Hon tog inte bara hand om sina egna kattungar, utan hon blev styvmamma åt många moderlösa kattungar, en roll som hon tog på största allvar.
När det blev dags för Krita att själv få ett nytt hem, visade Cecilia henne för flera dussin familjer, men andra katter blev hela tiden valda före Krita.
När Krita varit på Katthemmet i dryga sex månader satt hon en morgon vid en dörr ut till de allmänna utrymmena, en dörr hon inte suttit vid tidigare, och hon krävde att få bli utsläppt. Sagt och gjort, Cecilia öppnade dörren och Krita gick ut. Det första hon gjorde var att stryka sig mot hunden Zelma i personalköket. – Ja, det där gick ju bra, sa Cecilia och sedan tog Krita sin plats vid kassan i butiken.
Varje morgon skulle hon bli utsläppt från sitt rum och hon gick med bestämda steg till kassadisken där hon hoppade upp och lade sig. En fin bädd ordnades på disken där Krita kunde ligga och övervaka allt som den storhertiginna hon var. Hon spenderade hela dagarna i sin bädd vid kassan. Hon var så seriös i sitt jobb att det kändes som hon aldrig tog en kisspaus.
I början av 2025 upptäcktes en liten, liten knöl vid juvret vid Kritas högra armhåla. På några veckor hade den blivit lika stor som en ärta. Veterinären misstänkt att det kunde vara juvercancer och den lilla ärtan togs bort i början av februari 2025.
Knölen skickades på analys och det visade sig mycket riktigt vara en elakartad bröstkörtelcancer. Detta är en invasiv cancerform som utgår från bröstkörtelvävnad, ofta i mjölkgångarna, och har tyvärr förmåga att sprida sig.
Det är inte ovanligt att honkatter, som antingen gått på p-piller eller kastreras sent i livet, utvecklar juvercancer. Vi hoppades att det skulle vara tillräckligt att vi upptäckte knölen i ett väldigt tidigt skede och att den snabbt togs bort.
Sex månade senare kände vi en ny knöl på samma ställe som den första knölen och den växte väldigt snabbt. Nya undersökningar gjordes och tyvärr bedömdes den inte operabel eftersom den satt i muskulaturen. En röntgen gjordes och den visade inte på några metastaser. Vi höll tummar och tår för att cancern inte växte mer eller att den gjorde det väldigt långsamt. Krita fortsatte med sina dagliga rutiner och allt fortgick som vanligt i vardagen.
För två veckor sedan blev Krita märkbart tröttare, även om hon fortfarande var lika gosig och snäll. Det var ändå januari, mörkt och kallt, och alla var vi sega.
Igår, den 24 januari, upptäckte Cecilia att Krita bukandades. Bukandning hos katt är ett tecken på andningssvårigheter (dyspné) och det innebär att katten använder bukmusklerna för att hjälpa till att andas, vilket normalt inte ska ske; det är ett väldigt allvarligt symptom som kan bero på hjärtproblem eller andra sjukdomar, och det kräver omedelbar veterinärvård.
Krita var ändå lugn och ville gå ut till ”sin” plats, men Cecilia förstod allvaret och åkte därför akut med Krita till veterinären. Där det visade sig att Krita hade en vätskeansamling i lungorna och därav andningssvårigheterna. Det berodde på hjärtsvikt. Hjärtsvikten i sig kunde bero på HCM, som är en förtjockning av hjärtmuskeln över tid. Till slut orkar inte hjärtat.
Vi minns Krita, inte bara som en katt i mängden, utan som Norrtälje Kattcenters hjärta och ansikte utåt. I en värld där tusentals tassar har passerat genom dörrarna på jakt efter trygghet, var Krita den fasta punkten.
Hon bar titeln ’värdinna’ med stolthet. Hon var den som hälsade alla besökare välkomna och med lugn auktoritet såg till att allt gick rätt till. Inget var godkänt förrän Krita gett sitt tysta medgivande. Hon var katthemmets egen kvalitetskontrollant, en roll hon tog på största allvar.
Med sina ungefär 15 år bar Krita på en visdom som bara en katt med hennes livserfarenhet kunde ha. Hon var en trygghet för de rädda nykomlingarna och en påminnelse för oss människor om att stanna upp och uppskatta nuet – gärna med en mjuk smekning över Kritas mjuka vita päls. Många är vi som upplevt att få ha Krita i sitt knä.
Krita som aldrig ville flytta från katthemmet för att hon redan hittat det hos oss, har tagit steget vidare till nästa äventyr, men hennes tassavtryck finns kvar i varje hörn av Katthemmet. Vi tackar henne för alla år av trogen tjänst, för varje spinnande stund och för att hon lärde oss vad det innebär att vara ett hem.
Vila i frid, fina Krita, du kommer att vara mycket saknad och ingen kommer kunna fylla din plats hos oss.
