Det är 2026, men fortfarande blir katter lämnade att klara sig själva. Det här är berättelsen om Skirarn. När hans ägare flyttade lämnades han kvar. Mitt i den bitande vinterkylan stod han plötsligt utan både hem och trygg famn. En kvarlämnad katt har små chanser att klara en vargavinter på egen hand.
När Skirarn kom till oss var hans små tassar och öron kalla, stela och märkta av köldskador. Det skär i hjärtat att tänka på hur han kämpat i snö och vind, helt ensam.
I början var han fräsig och rädd, men han fann snabbt tröst i maten, värmen och omvårdnaden. Vi märkte dock snart att han drack ovanligt mycket vatten. Trots fina njurvärden visade det sig att han drabbats av diabetes. Vi ställde oss frågan: hur skulle det gå att ge en så rädd katt insulininjektioner två gånger om dagen?
Det gick över förväntan. Skirarn accepterade vår hjälp och sakta började han må bättre och till och med njuta av att bli klappad. Men efter tre veckor vände det. Han blev seg, trött och började rasa i vikt.
Tyvärr visade det sig att hans kropp var för medtagen av tiden i kylan, sin ålder och sjukdomen. Skirarn fick somna in för att han inte skulle behöva lida mer när hans kropp inte längre orkade kämpa.
Skirarn fick vård, värme och kärlek hos oss, även om hans tid blev alldeles för kort och han aldrig hann få sitt föralltid-hem. Hans resa påminner oss om det viktigaste vi vet: att man aldrig, aldrig lämnar ett djur bakom sig.
Tack för att ni stöttar vårt arbete så att vi kan hjälpa fler som Skirarn. Varje bidrag gör skillnad för en frusen tass.
Swish: 123 161 2001
