Måndagens förberedande möte i tingsrätten är nu avklarat. Trots att vi sträckte ut en hand – och faktiskt erbjöd mer än vad som egentligen känns rimligt – fanns det noll vilja till förlikning från motpartens sida. Det är bara att konstatera att vi talar olika språk. Det gör att vi nu får röra oss vidare i processen och ställa in siktet på huvudförhandlingen den 12 maj.
Just nu försöker vi mest andas och sortera de nya puckar som landat på vårt bord. Det är en resa som dränerar både tid och energi – dyrbar tid som tas från från katthemmet. Det är där vi vill lägga all vår kraft, inte på att vända på juridiska papper.
När man inte är insatt i den här typen av processer krävs det dessutom en mindre forskningsinsats bara för att hänga med i svängarna. Varje timme vi tvingas agera amatöradvokater är en timme som tas från de fyrbenta som faktiskt behöver oss. Och katterna? De bryr sig som bekant föga om tingsrättens tidsscheman; de ska ha sitt oavsett vad som händer i rättssalen. Det går liksom inte att sätta en hungrig katt på ”paus” tills processen är över. Och vi vet alla hur krävande katter kan vara 😉
Det innebär extremt tidiga morgnar och nätter som aldrig verkar ta slut. Bara för att få dygnets timmar att räcka till. Sömn? Vem behöver det? Det känns nästan lite överreklamerat just nu. En lyxvara från ett tidigare liv, eller kanske bara en envis myt. Vem behöver åtta timmar när man har adrenalin och koffein?
Nu har vi ett par dagar på oss att lägga sista handen vid våra argument och se över om det är något mer vi vill lyfta fram i ärendet innan deadlinen stängs. Sedan är det bara att ladda om. Därefter väntar nästa steg.
Den 12 maj.
