Kattretur

För en vecka sedan hade jag en visning för ett par som letade efter en vuxen katt för att deras gamla katt hade gått ur tiden.

Jag gjorde som jag alltid gör när jag har en visning. Jag går igenom några grundläggande punkter och så ställer jag frågar om hur deras liv ser ut, boende, rutiner, andra husdjur, barn och så vidare. De får berätta om sina erfarenheter och vad de har tänkt sig. Allt för att jag ska få en så bra helhetsbild som möjligt.

När vi har pratat och jag har ställt kompletterande frågor har jag ofta fått en eller ett par passande kandidater i åtanke under samtalet som jag kan visa dem.

Jag berättar då om de katternas bakgrund och om hur de är. Sedan får de träffa katterna och umgås med dem. Oftast fastnar de för ett av mina förslag, som de då spenderar mer tid med.

Vid själva adoptionen är det ytterligare en mängd information som jag går igenom. Inte bara praktiska saker som att prata om mat och hur man ska göra när man ska introducera katten hemma, utan det ska pratas försäkring, ägarregistreing och så ska adoptionsavtalet accepteras.

Det viktigaste och de vanligaste frågorna har jag samlat i ett häfte som jag lämnar med för att jag vet att det är mycket information man får och man behöver gå igenom det igen hemma i lugn och ro. Har man fler eller kommer på nya frågor sen, så får man så klart kontakta oss så många gånger som man behöver. Vi finns alltid här som stöd och hjälp.

Jag har lärt mig under åren att 99,9 % av alla nya ägare inte läser igenom avtalet innan de fyller i det och skriver under. Därför har jag som vana att inte erbjuda någon penna till att börja med.  Det gör att de inte kan börja skriva innan jag hunnit gå igenom avtalet muntligt med dem. Punkt för punkt och de kan ställa frågor.

Vi har på snart fem år adopterat ut ganska många katter. Vi ligger nog på runt 800 individer hittills och mina rutiner, och avtalet, har i stort sätt sett likadant ut sedan början. Det är få som har några invändningar mot vårt avtal och om de har något frågetecken vänder det oftast till det positiva efter att jag har förklarat varför det finns med.

Denna adoption var inget undantag. Allt gick som vanligt och de hade inga invändningar och katten flyttade hem till dem.

Idag hade det gått en vecka sedan flytten och då ringde de och ville lämna tillbaka katten. På frågan varför så ville de inte säga på telefonen. Vi bestämde en tid och de kom punktligt med katten i en transportbur.

Jag frågade då vad som var fel och mannen var väldigt arg och upprörd när han berättade att han inte kunde gå med på det som stod i adoptionsavtalet. Han ville inte att katten skulle vara försäkrad, han ville inte hålla kontakten med oss om katten. Det var bara tjafs! Han gick inte med på att vi fick göra hembesök. Han ville inte höra av sig till oss och berätta hur katten mår heller inte ringa till polisen om katten sprang bort. Han var i princip emot alla punkterna i adoptionsavtalet!

Han var speciellt upprörd över en punkt där det står att man inte får sälja, överlåta, bortskänka eller avliva katten utan vårt tillstånd. Avlivning får ske om veterinären säger att det måste ske. Bryter man mot denna paragraf får man böta 3 000 kronor. Han ville inte böta 3 000 kronor! Vad tänkte han göra med katten om det fanns en risk att bryta mot denna paragraf?

Den här paragrafen är utformad för människor, som inte skulle fundera länge på att avliva en frisk katt för att det inte passade längre.

Han var väldigt arg för att han inte fått förklarat för sig vad det var han hade skrivit på innan han skrev på. Efter att tålmodigt ha lyssnat på honom, och eftersom jag samtidigt visste att jag hade pratat om allt detta, hade jag lust att fråga honom:
– Har inte din mamma sagt åt sig att inte skriva på något innan du läst vad det står?!

Men jag strålsatte mig det och höll god min eftersom det inte löser något att gräla på folk. Istället förklarade jag att alla paragraferna är utformade för kattens bästa och även för att höja kattens status. Jag berättade några olika exempel för dem om varför en katt ska vara försäkrad, varför vi vill att man uppdaterar oss om hur det går för katten osv.

Ingenting bet på mannen. Hans fru tittade bara på honom och höll med honom även om det såg ut som att hon tyckte att det jag sa var vettigt. Jag försökte diskutera fram en lösning för de ville väldigt gärna behålla katten och jag var väldigt säker på att katten skulle få ett mycket bra liv hos dem, men mannen vägrade acceptera allt jag föreslog. Till slut fanns det inget mer att säga.

Jag frågade säkert tio gånger under hela samtalet om de verkligen var säkra på att de ville lämna tillbaka katten och sista gången jag frågade sa mannen att han gladeligen kunde betala 500 kronor mer bara de slapp avtalet, så jag rev adoptionsavtalet… och släppte in katten i katteriet igen för en ny chans hos en annan familj.
___________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670