Röd hankatt

Jag fick ett samtal från Åkersberga om att två tioåriga flickor hittat en mager katt med en skadad framtass. De hade tagit den med sig hem och det visade sig att den inte var tatuerad. De hade ingen bil och efter ett inlägg på facebook fick vi napp med Elisabeth igen, som kunde hämta kissen och köra den hit.

Det visade sig vara en mycket trevlig kastrerad herre som jag uppskattade till att vara minst tio plus. Det var därför säkert därför som han upplevdes som mager. Han hade en skadad framtass. Svårt att avgöra om han varit instängd och försökt ta sig ut och då skadat sig.

Jag hittade ingen tatuering och kollade då om han var chippad. Jag förväntade mig inte det, men så hördes ett plipp när jag drog med scannern över katten 😀

Jag slog ivrigt in numret i databasen och fick upp att den var registrerad, men för att få uppgifterna så måste man ringa till SKK, vilket jag genast gjorde och fick veta att katten bodde i Åkersberga och tillhörde en man som hette Gustav Vagman. Telefonnumret som fanns i registret hade upphört när jag provade att ringa det… Jag sökte då på personen på nätet och hittade ingen matchning… Sökte på adressen och hittade inget. Tanken slog mig att husse kanske hamnat på ett hem eller avlidit…?!

Jag tog kontakt med polisen och de sökte också, men de meddelade mig att de inte kunde hitta någon ägare eller kontaktuppgifter.

Vad nu då? Jag fick då tips från Madde på Vaxholms katthem att ringa till folkbokföringen, vilket jag fick vänta tills nästa dag med att gör eftersom klockan blivit sent på kvällen.

På morgonen ringde jag folkbokföringen och jag fick där prata med en trevlig och hjälpsam kvinna. Hon meddelade mig ganska snabbt att det inte fanns någon i Sverige med det namnet över huvudtaget. Hon gjorde en ny sökning på bara efternamnet i Åkersberga och fick då fram två personer. Jag fick namnen och adresserna. Jag tackade och gjorde en sökning på nätet och fick fram dem och telefonnumren, men ingen svarade när jag ringde.

Jag såg då att den ena personen stavade efternamnet lite annorlunda, så jag gjorde en ny sökning på den stavningen i Åkersberga och fick då fram en kvinna som bodde på den gatan där katten hade hittats och hon hette Gustavsson i efternamn. Jag slog genast telefonnumret och hon svarade. Jag frågade om hon ägde och saknade en röd katt?
– Pumba!? nästan skrek hon av glädje i telefonen. Lever han?!

Han hade försvunnit på morgonen och inte kommit när de ropat, vilket han alltid gjorde. De blev oroliga att han kanske dött eftersom han var nästan 17 år. Flickorna som hittat honom sent på eftermiddagen hade gjort det längre bort än han brukade gå.  Gammal och lite uttorkad, så hade han irrat sig längre bort från hemmet än han var van vid och hittade inte hem.

Jag berättade om mitt detektivarbete och att hon hette Gustav Vagman i registret. Telefonnumret stämde inte. Gatuadressen stämde inte. Hur kunde det ha blivit så fel? Hon fick fylla i en ändringsblankett på katthemmet, efter att de slängt sig i bilen för att komma och hämta Pumba, så rättade vi till det. Pumba återförenades med sin familj och fick åka hem efter ett dygn på katthemmet, vilket han inte alls var bekymrad över. Han var lika cool som Dragan var 🙂

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670