Stipendium

Jag har fått ett stipendium ur en stiftelse enbart för katter på 5000 kronor för att genomföra en id-märknings kampanj. Jag har inte helt klart för mig hur jag ska lägga upp det hela, men tanken är i alla fall att en massa omärkta katter ska bli märkta och registrerade 🙂

Katter som är omhändertagna eller upphittade genom polisen hamnar hos olika “leverantörer” som tjänar bra på att inackordera hemlösa katter. Leverantören får betalt för en viss tid, sedan får leverantören oftast betalt för att överta djuret. Då kan de själva välja om de vill placera om djuret eller avliva det.

För en del leverantörer är detta lättjänade pengar. De väljer oftast att avliva katterna när de inte kan tjäna pengar på dem längre och då för att göra plats åt nya offer tills de inte är till någon nytta längre heller. Då kan man också fråga sig hur dessa katter avlivas? Kanske på det billigaste sättet och då blir det förmodligen inte det mest humana sättet heller… Som en man som jag och Jan hade en hetsig diskussion med angående att alla våra utadopterade katter ska vara försäkrade. Han tyckte nämligen att det var billigare med ett hagelskott än att gå till veterinären!

Om det nu kostar 700 kronor att avliva en katt hos veterinären, så kanske man kan fakturera polisen för 1000 kronor plus kostnader för personal. Sedan går man inte med katten till veterinären, utan avlivar katten på något annat tvivelaktigt sätt. Då har man ju tjänat mellanskillnaden!

I Stockholms län uppgick kostnaderna under 2010 till över en miljon kronor för uppstallade katter.

Om Länsstyrelsen beslutar att en katt ska avlivas, så har inte leverantören något att säga till om, utan ska utföra avlivningen enligt deras uppdrag, men innan det kommer till den punkten så måste väl ändå leverantören kunna tala för katterna?

Det pensionat som tog hand om katterna från Vargön skriver själva att de skrev journaler för varje katt och att dessa journaler låg sedan till grund för veterinären när denne skulle undersöka katterna. Veterinären gjorde då sin bedömning om möjligheten till att omplacera djuren.

Jag kan undra hur mycket kunskap och erfarenhet dessa personer har av katter? Av skygga katter? Av stressade katter? Hur kan de på en så otroligt kort tid bedöma att dessa katter inte var omplaceringsbara? Det kan ta upp till 5-6 veckor för en katt att landa i en ny miljö och innan dess kan man inte göra en rättvis bedömning av en katts mentala status. Den tamaste av tamaste katter kan bete sig som den vildaste av vildaste, för att den är rädd och stressad.

Jag är dock inte förvånad. Länsstyrelsen spenderade max 10 minuter i korridoren utanför våra boxar när de var här i september 2012. De gick inte in till några katter. De klappade inte några katter och på den tiden kunde de besluta att sju katter var utsatta för mentalt lidande och de senare skulle ta ett beslut om dessa katter skulle “omhändertas”.

Många av de leverantörer som tar hand om katter via polisen har inte omplacerat många upphittade eller omhändertagna katter. De allra flesta katterna blir avlivade när polisen inte betalar för katternas uppehälle längre. Oavsett om katterna är tama eller skygga, kattungar eller dräktiga. Man kan ju börja fundera på hur eller om de över huvud taget försöker hitta ägaren? Hur många efterlysta bortsprungna katter har blivit avlivade hos sådana här leverantörer?

Allt detta sker med Länsstyrelsens godkännande då de hävdar att det enligt svensk lag är djurmisshandel att tvinga förvildade katter att vara instängda. I de allmänna råden står det till 1 kap. 23 § Katter som levt utomhus och är förvildade bör inte tvingas leva inomhus.  Hur bedömer man att en katt är förvildad? Bara för att den är ute?

De flesta katter som levt ute, en kortare eller en längre tid, och kommer till ett katthem brukar nästan spendera de två första veckorna med att bara sova, med avbrott för att äta och gå på lådan, och detta trots att de uppvisar rädsla och då kanske ett “förvildat beteende”. Detta visar att oavsett om katten är en före detta tamkatt eller utefödd, är det oerhört stressande att leta efter mat och trygga sovplatser. Att alltid sova med ett öga öppet så att säga, så när katten kommer in på katthemmet, där det är varm och lugnt, kan katten slappna av och ta igen sig. Det visar på att även om katten uppvisar ett feralt beteende på grund av rädsla och stress, så upplever den ändå en trygghet med att vara inomhus.

Under de tre år som Norrtälje Katthem funnits så har långt fler än 500 katter fått nya hem. Det finns otaliga exempel bland dem på katter, som levt flera år ute som hemlösa och haft det svårt, som fångats in och kommit till katthemmet och sedan fått ett nytt hem där de har möjlighet att få gå ut, men sällan vill det, och om de går ut, håller de sig mycket nära huset och är ute mycket korta stunder. De vet hur det är där ute och vill inte hamna där igen, så varför bör inte en katt som levt ute kunna placeras inomhus?

Alla upphittade och omhändertagna katter ska få en chans till ett nytt hem genom kompetenta katthem som förstår sig på att en katt självklart blir rädd när den fångas in och placeras i en okänd miljö.

Det känns därför extra viktigt med en id-märknings kampanj nu när detta pågår i Sverige. Att försöka få fram hur viktigt det är att id-märka sin katt och registrera den i kennelklubbens register. Hur ska din katt annars kunna tala om att den har ett hem och vart det är någonstans? Och om katten nu skulle blivit omhändertagen av polisen och hamnat hos en av dessa leverantörer, så verkar det ju som att de med stor sannolikhet blir avlivade om de inte är id-märkta!

 _____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670