Jag sov oroligt i några timmar innan jag steg upp vid fem och åkte iväg till vedhögen. Hur hade det gått för ungen?
När jag kom fram jamade jag och den svarade mig på en gång! Puh! Vad skönt! Jag fortsatte lockjama, men den ville inte lämna sitt bo längst in under vedhögen.
Efter att ha legat på mage i det daggvåta gräset i en timme började frustrationen sätta sig in. Jag var ordentligt klädd, så jag kunde ligga där hela dagen utan problem. Men kattungen var så nära, men ändå utom räckhåll!
Jag hittade en lång pinne som jag försökte peta fram kattungen med, men det fanns inget manöverrum under lastpallarna. Det slutade med att jag petade på kattungen med pinnen och den blev helt galen av beröringen! Jag petade lite till på den samtidigt som jag lockjamade. Ungen flyttade sig närmare mig och det var bara en decimeter mellan ungen och min utsträckta arm. Kom då liten! Då vände den mot boet igen! Neeej, tänkte jag. Jag petade lite med pinnen och, efter vad som kändes som en evighet, kom kattungen inom räckhåll och jag sög tag i den!
Den lilla gråa lurvbollen mådde bra.
En nöjd och lättad Cecilia pustar ut.
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vår swish är 123 161 20 01