Fortsättning…

Ja, ännu är inte problemet löst med en granne om ett gammalt servitut som finns på en liten hörna av vår tomt. Det handlar om mindre än 20 kvadratmeter och servitutet blev till i början på 70-talet när det gamla planket skulle byggas. Den dåvarande ägaren av vår tomt ville så klart att planket skulle följa tomtgränsen, men bråk uppstod för att man i alla tider hade åkt över en liten hörna för att svänga ut på vägen från åkern bredvid.

Detta hade lätt kunnat fixas om man hade tagit ner några träd i diket, som för 40 år sedan säkert inte var så stora, och sedan lagt en dräneringsrör och fyllt en del av diket. På så sätt hade man kunnat skapa en egen utfart som gått på den egna tomten, men snåla som en del är så var det tydligen bättre att dra allt till domstol.

Ett beslut fattades på 70-talet i domstol om att en triangel av vår tomt skulle vara servitut för in- och utfart.  Ägaren av granntomten kom i samma veva på att man fått tagit vatten ur en gammal brunn som fanns på tomten och den lyckades man få inskriven i servitutet. Att man hade rätt att ta vatten ur brunnen för att bevattna kreatur, vilket man hade fått göra i alla tider. Dock inget som man då på 70-talet hade gjort på många år och heller inte någonsin efter det.

När vi började bygga planket, så skulle vi placera det nya på exakt samma plats som det gamla planket varit, som följde domslutet. Den enda skillnaden var att vi fick lov av vägföreningen att flytta planket som gick längs med vägen en halvmeter närmare vägen med förståelsen om att jag och Jan skulle vara ansvariga för att planket höll vid framtida snöröjning. Inga problem, tyckte jag. Nåväl, den delen av planket är i alla fall inte innanför servitutsområdet. (Hävdar jag)

Servitutet löper längs med vägen bort till den lila hinken och sedan längs med stommen från det gamla planket och möts upp vid vägen. Det bildar då en triangel. Från hörnan och längs med vägen ska det vara sex meter. Mäter man ut det så håller man sig hitom hinken. Problemet är nu att vi inte kan hitta det rör som ska finnas i marken och visa var tomten slutar.

Grannen kräver att vi ska riva fyra stolpar i vårt utegårsbygge. Annars går det inte för honom att ta sig ut från åkern. (Innan vi fyllde igen diket så åkte han alltid ner i diket innan han svängde eller…!?) Han hävdar i alla fall att servitutet sträcker sig ända till den stolpen. Märk väl att det är två meter mellan varje stolpe… Så om man mäter lite snabbt, så skulle det bli cirka 14 meter från hörnan av tomten till den fjärde stolpen… Lite mer än sex meter alltså… När jag påtalade detta så fick jag som svar att det ligger i linje med servitutet, så därför måste de stolparna bort. (Jag funderade tyst för mig själv om grannen på andra sidan gatan skulle behöva riva sitt garage också eftersom det ligger på linjen…)

Inget jag sade fick grannen att ändra sig. Vi skulle riva. Inget annat alternativ fanns att diskutera. Sedan påtalade han att enligt domslutet så skulle han ha rätt att ta vatten ur en brunn, men han hade stövlat runt på vår tomt sent en kväll och letat, men kunde inte hitta någon brunn. Respektlöst tycker jag. Han sa att han ringt till mig innan han stövlade runt, men jag svarade varken på fasta telefonen eller på min mobil, så då var det tydligen okej. 
– Nej, jag svarade inte för 22.15 så sover jag!

Den enda slutsatsen som jag kan dra är att brunnen är under en friggebod som vi använder som förråd. Det huset är säkert 40 år gammalt om inte mer.

Så kravet från grannen är alltså att riva fyra stolpar och återställa brunnen.

Jag tycker nu att det är helt orimligt. Jag bokade en tid hos lantmäteriet för att få hjälp att tolka domslutet. En halvtimme där kostade 625 kronor. Det jag fick veta var i alla fall att det är 6 meter som gäller och inget annat. Vad som är utanför är utanför. Begrepp som ”i linje med” existerar inte. (Lantmätaren skrattade faktiskt) Problemet är nu att vi inte vet var hörnet på tomten är och kan inte mäta exakt 600 cm därifrån.

Lantmätaren kunde ganska lätt visa ut var gränspunkten är. Vi skulle fylla i en ansökan om en lantmäteriförrättning och då kunde de ta fram punkten och komma hit ut och rita ut den. Det skulle dock kosta minst 5 000 kronor…!!

Jag frågade om hur man kunde göra med brunnen. Jag tycker att det är orealistiskt att kräva att vi ska återställa en brunn som inte använts på minst 40 år och inte kommer att användas efteråt heller. Bara för att det är en princip. Det kanske inte ens finns vatten i den. Det gick att fylla in en ansökan om det också. Då skulle ett möte sammankallas mellan markägarna hos lantmäteriet och där skulle man få lägga fram sina synpunkter. Taxametern skulle ticka på ganska bra menade lantmätaren och det skulle falla på mig att betala för kalaset. Vi pratar 15-20 000 kronor…!

Jag tycker personligen att man kan såga ner träden i diket, lägga ett rör och fylla igen och på så sätt får de en egen utfart. Jag skulle kunna tänka mig att bekosta materialet. Jan och några med honom utför säkert arbetet utan problem. Inte många timmars jobb. Med premissen att servitutet tas bort. Det skulle bli mycket billigare, men hur gör man med en person som tror sig ha helt rätt och gör saker av princip?

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670