Att driva ett katthem är ofta en berg- och dalbana av känslor. Det finns dagar då tröttheten tar över, då resurserna är små och då ödena vi möter känns övermäktiga. Men så kommer de där dagarna som påminner oss om exakt varför vi vägrar att ge upp. Idag vill jag berätta om Rebecka, katten som bar på ett bagage fullt av missförstånd, men som till slut hittade hem.
En dödsdom efter ett missförstånd
Rebecka kom till oss i oktober förra året under dramatiska omständigheter kan man säga. Efter att ha flyttat runt mellan olika hem hamnade hon i en situation där en besökare väckte henne när hon sov i en garderob. Rebecka blev skrämd och bet personen. Svaret blev panik och ett krav på avlivning. Samma dag togs hon till en klinik för att tas bort, men som tur var vägrade kliniken. De ringde mig, och jag tog emot en stressad men innerst inne väldigt snäll katt.
Kedjan av motgångar
Vi trodde snabbt att lyckan hade vänt. Ett katterfaret äldre och lugnt par adopterade henne och allt började fantastiskt. Rebecka spann, myste och lade sig på mattes mage redan från starten. Men så hände olyckan. Matte spillde av misstag lite vatten på Rebeckas rygg när hon låg och sov i knät. Rebecka flög upp i fullständig panik och klöste då matte i ansiktet. Absolut inte med flit. När Rebecka lugnat ner sig ville hon fortsätta sitta i mattes knä, men rädslan hade dock flyttat in hos nya matte och Rebecka kom tillbaka till oss på katthemmet.
Kort därefter hittade jag ett nytt passande hem och de blev förälskade i Rebecka när de var här. De fick lyfta henne, pussa på henne och till och med klappa på magen när de var här. Rebecka fick flytta igen. Jag var väldigt transparant med tidigare händelser och missförstånd. Ganska snart uppstod ett missförstånd när Rebecka satt i knät och skulle lyftas bort. Rebecka visade missnöje och fräste, panik uppstod, matte låste in sig i ett rum och Rebecka lämnades tillbaka igen efter bara fyra dagar.
Här på katthemmet klippte vi klorna på henne, pussade henne på magen och borstade henne utan några som helst problem. Vi visste att Rebecka var en fantastisk katt – hon behövde bara någon som förstod hennes gränser och lät henne landa i sin egen takt.
När rätt person kliver in
Så kom vändningen. En kvinna besökte katthemmet, rördes av Rebeckas historia och bestämde sig för att ge henne chansen. Men framför allt gav hon henne tid. Ingen brådska, inga krav.
Sakta men säkert började uppdateringarna trilla in. Först försiktigt utforskande. Sedan fredagsmys. Efter några veckor rapporterades det om dagliga ”rejs” och massor av kel. Rebecka hade blivit Astrid.
Solsken efter regnet
Just i dagarna fick jag en ny hälsning. Astrid mår toppen. Hon är ute på äventyr om dagarna, men kommer alltid in och sover i sängen på kvällen. Hon pratar, socialiserar med gäster och sätter guldkant på sin nya mattes vardag.
Mitt lilla ”problembarn”, som jag var orolig för inte skulle hitta sin plats i världen, har hittat helt rätt. Det är precis det här som gör alla tuffa stunder värda att kämpa sig igenom. Ge aldrig upp på en katt som bara är missförstådd. ❤️
Vikten av uppdateringar
Du som adopterat en katt kanske inte tänker att några rader och ett par bilder är en så märkvärdig grej. Det är lätt hänt att det glöms bort i vardagens alla måsten. Men du ska veta att en enda liten uppdatering får ofta många ögon på katthemmet att tåras av ren glädje.
Att höra hur bra katterna mår, hur det går och vad de gillar att göra är absolut det bästa kvittot vi kan få på vårt arbete. Det kan räcka med ett foto på en sovande katt. Även om vi har sett tusen likadana bilder förut, så är det just dessa unika uppdateringar att vi orkar kämpa vidare med alla de tuffa delarna i katthemsarbetet.
Så till dig som har öppnat ditt hem för en av våra katter: sluta aldrig skicka dina hälsningar. De betyder mer än du anar.
