Hej Cecilia!
Här kommer en hälsning från ett fartfyllt hus i Huddinge 🙂De första dagarna var det väldigt mycket nytt att upptäcka för Ymer och Yngve. De for runt i varje millimeter av huset och jag fick rädda blomkrukor, hissa upp gardinlängderna och barnsäkra på olika sätt. Efter några dagar kände de sig mer bekväma och det var roligt att se hur kavat och godmodig Yngve blev när första blygseln lagt sig. Han brummar som en stor bil, lägger sig på ens fötter och då är det bara att sätta sig ner så att han kan krypa upp i knät och gosa så det står härliga till. Häromdagen blev jag sittandes på köksgolvet i 1 timme med honom sovandes i famnen.
Ymer har inte riktigt samma ro i kroppen och har inte velat gosa på samma sätt. Lite klapp går han med på men sen har han lagt sig en bit ifrån. Fast de senaste dagarna har han också börjat brumma mera högt, sätter sig nära och vill gosa lite längre.
Och att det är skönt och tryggt att ha sin brorsa med sig det märks hela tiden…och praktiskt även för mig. När de har jagat varandra och brottats i säkert 10 minuter, ja då undrar jag hur jag någonsin hade kunnat leva upp till det behovet. För att inte tala om hur det hade varit för Jessie (vår 6-åring). Hon är fortfarande lätt chockad över deras framfart och väntar nog på att de ska lugna ner sig något innan hon är intresserad av närmare umgänge. Ymer och Yngve passar på att nosa på henne när hon är upptagen med annat (= äter) annars nosar hon på dem och så väser hon lite och går ner och lägger sig i bastun. Killarna är väldigt förundrade över att någon kan vara så ointresserad av att umgås 🙂
Hälsningar,
Maria
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670