Meddelande

Vi har haft otroligt mycket att göra senaste tiden. Inte bara att katthemmet ska skötas som vanligt, utan personalen har varit sjuk i omgångar och det har skapat stor press på mig (som redan jobbar sju dagar i veckan med katthemmet) eftersom jag då måste jobba både som mig själv och som den som är sjuk. Det är även en ständig oro över att få pengarna att räcka och de gör de aldrig… Plus att jag är småbarnsförälder med allt vad det innebär.

Jag har varit trött en längre tid och känt mig stressad, för jag hinner inte med allt som måste göras, men jag har lyckats få till det. Men inte utan protester från de som vill komma i kontakt med katthemmet.

Det är även många jobbiga saker som har hänt väldigt tätt inpå varandra, både privat, men främst har det varit kunder som varit rent ut sagt förjävliga. Summa summarum så har alla saker tillsammans gjort att jag känner mig mycket nedstämd just nu. Det har varit så pass många negativa människor/händelser på kort tid att jag bara går i en dimma och känner mig avtrubbad, om jag inte gråter och känner mig mer eller mindre besegrad. Det har gått så långt att jag faktiskt börjat ifrågasätta om jag ska fortsätta med katthemmet eller inte… Men jag har så många planer och drömmar, men jag är inte stålkvinnan… Alla vet vi hur det känns att ramla ner i ett hål och inte veta om vi orkar klättra ut. Jag har klättrat ur värre hål än det här, men det gör det ju inte mindre jobbigt. Jag försöker mitt bästa! Och jag är envisare än få! Eller är det en 40-års kris?! säger jag med glimten i ögat trots allt.

Det är därför som vi inte kan svara i telefonen i samma utsträckning som vi brukar göra. Jag kan heller inte svara på mail lika fort som jag brukar. (Ni som adopterat katt har alternativa kontaktvägar om det krisar. Titta på köpekontraktet.) Jag behöver landa och varva ner.

Hoppas att ni har förståelse för det. Jag/vi gör så gott vi kan.
Det är få som fattar att detta helt och hållet är en ideell verksamhet…
/Cecilia