Otrevlig start på dagen

En morgon när jag gick ut med min son och hundarna vid 7.40-tiden, stod det en bil på parkeringen utanför katthemmet. Jag såg en person och vinkade hälsande till denne medan jag gick iväg med min son för att rasta hundarna.

Fem i åtta var jag på katthemmet (går in bakvägen) och hörde hur någon ryckte i entrédörren som fortfarande var låst. Min son sprang före mig och tände lamporna. Kunden ryckte på nytt i dörren.

Jag låste upp dörren och öppnade den en bit, stack ut huvudet och sa godmorgon. En kvinna stod utanför och försökte pressa sig förbi mig. Jag frågade vad jag kunde hjälpa henne med. Hon snäste åt mig att hon skulle hämta sin katt. Jag svarade henne att vi inte hade öppet nu.

– Jag ska ha min katt, skrek hon och pressade sig in förbi mig.

Trots att jag stod stilla och i vägen så mycket jag klarade, så blev det väldigt obehagligt när en främmande människa pressade sig in i min personliga sfär. Naturlig (eller onaturligt) backade jag ett steg.

Hon stampade då snabbt in, med skorna på, in i nya korridoren och var på väg in på gamla sidan när jag stoppade henne genom att upprepa att vi inte hade öppet och att jag inte ens hade hunnit “väcka” katterna ännu.

– Det spelar ingen roll, fräste kvinnan och snurrade runt, jag ska ha min katt!

Jag ställde mig med handen på handtaget in till nya sidan för att hindra henne från att ta sig in dit. Hon kom nära och ställde sig på nytt i min personliga sfär, men jag flyttade inte på mig denna gång trots att det var otroligt obehagligt.

– Du kan inte bara komma hit och vara otrevlig, sa jag till kvinnan.

– Det var du som började, fnös kvinnan.

– Jag? frågade jag undrande.

– Du sölar!

– Ursäkta?

– Jag är sen till jobbet och du sölar, svarade kvinnan, medan hon pressade sig förbi mig in i katteriet.

– Men vi har inte ens öppen nu!

– Var är min katt?!

– Vi har inte öppet nu.

– Jag ska ha min katt!

– Jag vet inte vem du är eller vilken katt som är din…

Hon sa ett namn och jag visade vilket rum katten satt i. Hon stegade dit och slet upp dörren.

– Det där är inte min katt!

– Jo, det är din katt.

– Nej, det där är inte min katt.

– Jo, det är xxx.

– Nej! Skrek kvinnan upprört.

Katten blev rädd och försökte då hoppa ner och ta sig ut ur boxen. Kvinnan sög tag i katten och slet sedan tag i transportburen. Nästkommande fem minuter bevittnade jag hur hon med våld försökte pressa in en skräckslagen katt in i transportburen, som därmed inte samarbetade.

När hon väl pressat in katten klämde hon hans tassar när hon skulle stänga gallret och han samtidigt försökte häva sig ut. Och inte bara en gång, eller två, utan tre gånger! Det gjorde ont i mitt hjärta!

Hon tog transportburen och skulle störta iväg när jag påminde henne om att katten hade både filt, mat och vaccinationskort i boxen. Hon slet åt sig allt utom en del av maten, hon tappade några påsar på golvet, som hon bara stönade över och lämnade kvar.

Hon stormade sedan ut ur huset och lämnade ytterdörren öppen. Jag gick för att stänga och låsa. Jag såg hur kvinnan mer eller mindre slängde in kattburen i baksätet på bilen.

Jag bara undrar om man gör så här på andra arbetsplatser? Har krav på att få komma in när det inte är öppet och vara otrevlig utan anledning? På systemet? Hos bilmekanikern? På mataffären? Jag bara undrar? Nu skulle väl inte systemet öppna klockan åtta på morgonen om någon stod och bankade på dörren, men jag trodde att en katt var i nöd och att kvinnan behövde hjälp.

Jag satt sedan bara och skakade för jag var så uppriven och kränkt av hennes agerande och jag började gråta.

Min son, som snart är sex år, och som hade sett och hört allt kom och kramade mig och sa att jag inte skulle vara ledsen för att tanten skrikigt på mig. Sen hade han tusen frågor om varför tanten gjort så och varför hon varit elak mot katten. Det gjorde att jag fick fokusera på hans reaktion och svara på hans frågor och inte ge efter för min reaktion. Hela dagen blev helt fel eftersom jag mådde dåligt av händelsen.

Dagen efter kom ett anonymt sms där man skrev att jag var en riktig djurplågare och att värre plats för katter fanns inte. De skulle anmäla mig. På 48 timmar hade jag lyckats behandla en katt så illa att den nu skulle behöva avlivas enligt ägaren…

Hur ska man hantera det?

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vår swish är 123 161 20 01