Alla kan göra en "Sylvester"

Jag och Jan städade inne hos kattungarna och matade alla vid halv sex tiden. Vi fångade in alla och stängde sedan dörren in till läskiga rummet. Vi kollade av en extra gång att ingen var kvar i köket innan vi fixade middag. Vi grillade och satt ute länge och myste i värmen på kvällen.

När vi dukade av och bar in allt till köket stannade Jan plötsligt och lyssnade. Jag hörde inget…
– Det lät som något krafsade i sockeln, sa Jan.
Vi hörde inget mer, så vi fortsatte att plocka med disken, medan vi funderad på om mössen tagit sig hit också.

Plötsligt viftade en röd arm vid sockeln i hörnet!!
– Sivan! utbrast vi båda tillsammans. Hur kom hon in i sockeln!?

Vi öppnade lådorna vid diskbänken för att titta och då kom jag på att hon hade hoppat upp på bänken som vanligt när jag höll på med blötmaten till katterna. Jag hade haft en låda öppen, för jag kastade påsarna vart eftersom jag tömde dem i skålarna. Sivan måste ha hoppat in för att titta, nyfikna som katter är och så stängde jag lådan när jag var klar utan att se henne…

Många hål fanns det bakom lådorna… Och gott om utrymme fanns det bakom skåpen och sockeln, kan man minst säga! Jag stack in kameran i ett hål och tog några bilder, för att se hur det såg ut och om Sivan var okej.

Vi försökte locka fram Sivan med god mat, men hon var inte så pigg på att ta sig ut samma väg som hon kom in. 

Jan bestämde sig för att skruva bort sockeln. Alla lådorna måste plockas ur, så att han kunde komma åt skruvarna. Som tur var, så var inget limmat.

Gulli var inte intresserad av att krypa ner i sockeln, utan hon ville bara äta upp maten som Sivan inte ville komma fram för.

Och så kom sockeln loss och Sivan blev fri.

11 januari var vi iväg för att försöka plocka fram kattungen Sylvester som krypit in bakom köksskåpen… Där gick det inte att skruva loss så mycket, så Sylvetser fick komma fram när han var hungrig.

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670