En fråga om hjälp…

En man har ringt flera gånger denna vecka och bett om råd inför deras flytt från hus till lägenhet. Katterna på 10 och 11 år skulle naturligtvis följa med till lägenheten trots att de varit utekatter hela livet. Jag gav dem många tips och råd om hur de skulle göra och vad de skulle tänka på.

Idag ringde mannen igen, för de hade inte lyckats fånga in en av katterna. Matte hade först stoppat in den ena katten i sin transportbur utan problem och skulle sedan stoppa in den andra katten i sin transportbur, men hade då blivit illa riven och tappade därför greppet. Den katten som var infångad fick åka till det nya boendet.

Nästa dag hade de försökt igen, men misslyckades. Katten klättrade då på väggarna för att komma undan. Alla var stressade och upprörda. Och katten var väldigt rädd.

Ytterligare ett dygn förflöt för att alla inblandande skulle få en chans att lugna ner sig. Husse provade då med mat och lyckades lura in katten i transportburen och stängde den. När de var på väg till bilen fick katten panik och lyckades ha sönder transportburen och tränga sig ut!

Nu ringde de till mig för att fråga om råd och höra om de kunde få låna en fälla. Inga fällor fanns inne, men jag erbjöd att låna ut mig själv om de kom och hämtade mig. Sagt och gjort. Husse spikade igen kattluckan när han visste att katten gått in. Jag blev sedan upplockad och vi åkte ut mot Singö. Jag hade mina kattfångarhandskar och en stadig transportbur med mig.

När vi kom in i huset, så var katten i ett rum på övervåningen. Jag gick dit själv och stängde dörren. Katten låg under sängen. Han jamade ganska klagande. Han var osäker och rädd. Allt var så konstigt och han var ensam. Inte för att jag “pratar” med katter, men lite fattar jag av vad de säger.

Jag förberedde mig på en fight, men katten var jätte lugn. Jag lyfte upp honom och han gick i stort sätt självmant in i buren. Jag fick putta lite i rumpan för att få in de sista centimetrarna av katten innan jag kunde låsa buren.

Först när jag gått ner och kommit ut på gårdsplanen blev katten rädd och försökte ta sig ut. Jag la då en filt över buren och han blev lugn. Han var helt stilla under hela bilfärden till Grovsta där jag blev avsläpp innan katten transporterades till sitt nya hem i Norrtälje.

Jag fick veta att när de kom hem och öppnade transportburen, så hade katten gått ut och jamat frågande. Kattkompisen som fanns på plats hade svarat och de hade jamat fram och tillbaka några gånger tills de hittat varandra och återförenats. Killarna blev genast mycket nöjda av att ha varandras sällskap igen.

Det var ganska enkelt att be om hjälp och få hjälp av någon på katthemmet istället för att lämna kvar katten och låta den klara sig själv… Jag syftar nu på artikeln i NT tidigare i veckan… Finns inte ord för en del människor helt enkelt!

Jag fick så klart frågan om vad jag skulle ha för besväret och jag svarade som jag brukar svara:
– Donera gärna valfri summa till katthemmet.
Katthemmet fick 500 kronor och jag fick en flaska vin 🙂

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670