En liten kompis

När vi var på väg för att ordna med kastreringsrummet vi fått tillgång till på hotellet möttes vi av en pratsam kattunge inne på hotellet.

 
– Den här kissen kan vi väl ta med oss hem?

 
Lite gottas. Kalkonkött. Lyx.

 
Efter lite prat och mat bar det vidare ut för att titta efter frivilliga till att bli kastrerade, men de som dök upp var redan ”klara”.

 
Det svåra var att se vilka som var klara tyckte jag, för att den som kastrerat tidigare har bara gjort ett litet hack i örat och det såg mer ut som en slagsmålsskada i mina ögon och därför blev det en gissningslek eftersom ingen i personalen kunde säga vilka katter som var klara.

De berättade även att de inte hade något förtroende för den lokala veterinären, för att de hade lämnat in flera katter på kastrering tidigare och de hade blivit märkta i örat och sedan fått ungar året därpå.

 
Det man kunde se, förutom det lilla hacket i örat, var att de kastrerade katterna hade ett bättre hull och var renare än de okastrerade katterna.

 
Det blev dock tjafsigt angående sövningsmedlet som vi skulle få ut av kattjejernas veterinär. Gürkan menade att vi inte fick kastrera på hotellet och om någon fick nys om det skulle vi hamna i trubbel. Vi förklarade för honom att vi hade ett okej från hotellet och att de hade ordnat ett rum där vi kunde kastrera och förvara katterna efteråt, men då sa Gürkan att vi skulle få problem med myndigheterna om inte en lokal veterinär var med oss.

 
En katt förflyttas från fällan till en bur.

 
De var lite klumpiga och stökiga när de skulle leta och få tag på katter, så de fick bara tag på tre katter vid vårt hotell…

 
Så första kastreringsdagen på hotellet var igång.

 
Efter att ha lagt några pusselbitar på plats så förstod vi det som så att Gürkan normalt tog betalt av kattorganisationen för de kastreringarna som han gjorde åt dem och att om han var med så kunde han ta betalt på något sätt. Det var tydligen lite känsligt att vi skulle kastrera gratis. Han kom med nya argument hela tiden till varför han ”måste” vara med… 

Att vi skulle få de läkemedel som vi lovats var uteslutet och utan läkemedlen kunde vi ju inte göra något! 

Så jag och Silvia bestämde att när Gürkan gick ut ur rummet skulle jag passa på med att dra upp läkemedel i de sputor vi hade. Ja, det är fel att stjäla och inget jag har överseende med eller gör normalt, men jag bestämde mig för att bli en skurk för en stund för den goda sakens skull. 

Tyvärr kunde jag inte ta så mycket som jag hade velat. Dels för att jag inte kunde ta så mycket att det syntes. Dels för att sövningsmedlet tyvärr kommer i små flaskor. Därför var jag tyvärr begränsad med hur mycket jag kunde stjäla. Det skulle göra vårt arbete svårt… Men vi tänkte som så att vi kunde sno lite mer nästa gång vi sågs.

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 123 161 20 01