Gotlands katthem

2012-07-11

Vi hade så klart bokat in oss på ett besök på Gotlands katthem. Det gick ju bara inte att låta bli!

De har sina lokaler några kilometer utanför Visby på en före detta hästgård.

Den första vi mötte när vi kom in på kontoret var en läskig liten kille, som hittats utan mamma och full med löss. Både jag och Jan hade redan börjat få abstinens, så det kom lägligt med att få en dos katt.

Vi fick följa med på en rundtur runt i alla husen medan vi utbytte erfarenheter. De var lika nyfikna på oss som vi var på dem 🙂

Alla boxarna var före detta hästboxar, så därför var de extra stora och rymliga. De flesta rummen hade egen kattlucka ut till en mindre rastgård.

De hade fått lägga plattor i uterummen för att katterna grävde sig ut när de bara hade grus och stängslet nergrävt.

Två kompisar.

På en del av övervåningen hade de en kattmamma med ungar.

– Hej, vem är du?

På den resterande delen av övervåningen hade de en grupp med katter, som bott på katthemmet väldigt länge och som de också trodde skulle få bo kvar länge till. De hade en kattlucka som ledde ut till en stor inhägnad utegård.

Några av de som var gamla och visa hade även här kommit på hur man skulle kunna ta sig ut. Det roliga var att de alla kom tillbaka 🙂

Om de inte blev insläppta, så klättrade de in igen.

Hemingway är väl huskatten på katthemmet kan man säga. Han är med och kollar läget. Kommer och går som han vill. Lite lynnig, så man bör inte klappa honom. Men han vill vara med och prata, men han har säkert varit med om saker i sitt liv som får honom att vara osäker på människohänder.

Hemingway hängde med oss i ett sakta mak när vi skulle gå till ett annat hus och titta.

Det andra huset hade också varit ett stall. Därav de stora utrymmena. Här gick katterna lite mer fritt med varandra.

De hade också tillgång till en stor rastgård.

Jag fick genast syn på en herre som jag fastnade lite extra för, men han var lite blyg. När han såg att jag tänkte komma närmare för att fota honom när han låg i ett litet hus, så kände han att det var bäst att flytta på sig.

Efter att ha varit en stund i rastgården och pratat med de katterna som ville bli pratade med, så blev ”min” katt lite mer avslappnad och tittade fram.