Katt hittad

Det är alltid svårt när någon kommer med en katt som de är oroliga över, men som i mitt erfarna tycke, med stor sannolikhet inte är bortsprungen.

I söndags kom några in med en okastrerad hane till katthemmet och ville kontrollera ID-märkning. Dock saknades ID-märkning. Katten var okastrerad och i bra skick. Jag frågade om bakgrunden till att man var orolig för denna katt och denna katt hade besökt ett äldre par som bodde på bottenplan sedan i våras.

När man bor i ett bostadsområde så bor katten oftast i närheten. Det bästa sättet att få reda på om en katt går hem eller inte, är att sätta på den ett halsband med ett meddelande på. “Denna katt besöker mig ofta. Jag undrar var den bor? Ring mig gärna xxxx” Oftast får man svar inom 24 timmar.

Skulle man nu inte få ett svar och katten går omkring med meddelandet på sig i några dagar upp till en vecka, då vet man att den inte går hem och man kan då gå vidare med ID-koll och lappar i området.

Jag föringar inte någons oro över en katts välmående på något sätt, men ibland behöver man ha lite tålamod och göra saker på ett visst sätt eller i en viss ordning, för att det skall bli rätt.

Jag har vid flertalet gånger genom åren mött personer som varit oroliga över en katt och tagit den till katthemmet för att man vill lämna in den. Oftast är orsaken att man ser katten ute “jämt” som man säger. “Jämt” är subjektivt. Om du är ute fem gånger på en dag och du ser katten varje gång, så ser du katten varje gång och då är det jämt. Fast katten går hem mellan varje gång du ser den.

När katten sedan tas till katthemmet och katten varit ID-märkt har vi kunnat se var katten bor i förhållande till upphittaren och det har flera gånger visat sig att de bor väldigt nära varandra.

Jag minns en katt som krävde en del detektivarbete, för han var skriven på en adress flera mil från där han setts. När vi pratade med gamla ägaren fick vi kontaktuppgifter till nya ägaren som vi kontaktade och denne var väldigt förvånad över att kisse åkt på en tur till katthemmet: – Han var ju hemma för en timme sedan!

Denna katt från i söndags hade setts ute jämt enligt upphittaren. Ända sedan i våras. Det är minst sex månader utan tillsyn. Katten borde varit i sämre skick enligt min mening och även skyggare.

I detta fall var det snön och kylan som oroade och man ville inte ta katten med sig tillbaka med ett halsband och släppa ut den i kylan. Jag accepterade motvilligt att ta emot katten, för jag var ganska säker på att denna katt inte var på villovägar, men samtidigt förstod jag problematiken med kylan. De fick lova att de skulle sätta upp lappar och ringa till polisen.

Redan dagen efter ringde en kvinna om att vi troligtvis hade hennes mammas katt. Hon fick skicka bilder och jag kunde säkerställa att det var samma katt vi hade fått in. Katten smet ut regelbundet fast han egentligen inte fick vara ute. När han smitit ut på lördagen hade de tänkt att han skulle komma tillbaka ganska snabbt eftersom det var kallt ute, men han kom inte tillbaka och man började bli orolig. Varför katten inte kom tillbaka var för att han då blivit inplockad och övernattade sedan hos de som oroade sig över katten.

Om en katt är id-märkt OCH registrerad uppstår det inga frågetecken. Katten kan tala om vad den heter och var den bor. Vi kan snabbt ringa ägaren och upphittaren kan köra tillbaka katten och lämna den hemma.

Nu slutade allt bra eftersom vi trots omärkt katt kom i kontakt med en ägare och kunde förklara för denne att det är lag på ID-märkning och även hur olämpligt det är att en okastrerad katt tillåts smita ut.

Mellan kattens hem och de han besökte regelbundet var 375 meter fågelvägen.

Jag ser inget fel i att oroa sig över en katt, men man måste då göra de saker som krävs för att hitta en eventuell ägare.

Vi hade ett fall nyligen där upphittaren sade att denne satt upp lappar i området. Ingen hörde av sig och efter ett antal veckor adopterade vi ut katten. Sedan efter ytterligare en tid hittade ägaren vår efterlysning och kontaktade oss. Det visade sig då att det var drygt 100 meter mellan där katten hittats och där katten bodde, samt att inlämnaren aldrig satt upp några lappar. Ägaren hade satt upp lappar i alla portar och i området i omgångar, men fick inga napp på att någon sett hennes katt. När tiden gick så började hon tro att hennes katt förolyckats. Nu finns det fler detaljer i denna historia.

Det är aldrig, aldrig fel att bry sig, men man måste då göra allt. Man kan inte bara lämna katten till ett katthem, säga att man gör A och B fast man inte gör det och känna att man hjälpt till. Att man dragit sitt strå till stacken.

Vi har även människor som kontaktar oss om en katt som besöker dem och man säger att man pratat med alla grannar. Sen visar det sig att man inte alls har gjort det. Kanske inte av illvilja, men av okunskap. Man kan inte känna alla grannar eller ha koll på alla hus.

Detta tänk gäller även de som saknar en katt. Man säger att man pratat med alla och gjort allt, men det visar sig väldigt ofta att det inte är helt sant. Ingen har sett katten och efter, ganska standard, två veckor skriver man av katten som förolyckad. Jag har varit med om flera fall där man gått och skaffat en ny katt ganska omgående. Sedan är man väldigt förvånad över att den förlorade katten hittas åter efter 2-6 månader.

Kolla denna sida för fler tips.