Jag blev förvånad när jag såg flera blygisar, som aldrig brukar visa sig självmant. De satt och stirrade på mig medan jag höll på och fixade i boxen mittemot.
När jag lade märke till dem, så började jag prata med dem. Donna svarar alltid. Ingen sprang iväg i vild panik. Jag hade väntat mig det av både Zeb och My. De är väldigt blyga.
Jag stack in ett finger och alla blev nyfikna. Med stöd av de lite modigare som vågade nosa på mitt finger, så vågade faktiskt My också nosa på mig. Jag gick och hämtade lite smask och började bjuda dem.
Då vågade sig även Zeb kom närmare och han var väldigt avslappnad.
Det fanns en som inte var intresserad av att prata med mig eller ta emot smask, men var tvungen att hålla koll på vad jag ägnade mig åt för misstänkt verksamhet.
Några väl valda ord åt mitt håll…
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670