Omplaceringar – vara eller icke vara

Vi har på katthemmet löst talat om att inte fortsätta ta emot omplaceringar. Detta är grundat till viss del på ekonomi och att det inte är vad ett katthem är till för, utan det är att hjälpa oägda katter, men det gäller även våra känslor gällande detta fenomen. Vi har känt en lång tid att många inte ger katten de har valt att skaffa en chans. Man är inte villig att lägga två fingrar i kors för att lösa de problem som uppstått.

Ett exempel; En katt börjar kissa inne eller har blivit utåtagerande – då ska den bort, lämnas till katthem eller avlivas. Ägarna hävdar att de testat ”allt”, vi frågar vad de provat och frågar om specifika åtgärder, och svaren varierar – normalt har de inte testat något och ofta har de inte ens hört talas om vissa preparat vi föreslår. Vi talar om mängder med saker man man testa. Olika feromoner, annat foder, annan kattsand, fler lådor och matplatser, stimulans etc. Men också att smärtutreda katten, kattens tänder framförallt. Och vi möts inte helt sällan av likgiltighet, våra förslag viftas bort, och de vill egentligen bara bli av med katten. De har redan bestämt sig när de ringer till oss att de vill bli av med katten och är därför inte intresserade av att försöka eller av att investera varken tid eller pengar. Då är det inte helt sällan att någon plötsligt allergisk under samtalet, trots att detta inte nämnts tidigare.

När vi tagit in en sådan här typ av katt, som ibland redan har en avlivningstid inbokad, slutar det ofta med att vi behöver åtgärdar tänder till stora kostnader och när detta är gjort mår katten sedan bra och problemen upphör. Katten adopteras ut till ett nytt hem och får en andra chans. Dock till en minusaffär för katthemmet som redan arbetar med dåliga siffror.

Ett annat exempel; En katt som fritt kunnat gå ut och in, varit utekatt, och nu ska familjen flytta till lägenhet. Och katten kan inte komma med. För att den är van att vara ute. Vi ställer oss självklart frågande till varför det inte skulle gå för katten att bli en innekatt Vi förklarar att katter utan vidare kan skolas om till att vara inne. De är få katter som inte klarar omställningen, men varför inte pröva? Omplacera kan man alltid göra senare.

Det är ett stort trauma för en katt att förlora inte bara sitt hem och revir, utan uppe på det sin familj. 

Men man har bestämt sig att katten skall omplaceras. Katten kommer till oss, och omplaceras sen som innekatt utan problem.

De många ägare som blir förvånade när vi förklarar att chanserna är stora för att katten ska anpassa sig mycket väl till livet i lägenhet, och inser att de vill prova. De blir gråtfärdiga av glädje då de inser att det kanske kan gå ändå och att de självklart skall testa. Normalt hör vi inte något mer från dessa katter; Det fungerade.

Hur många katter avlivas varje år av dessa anledningar?

Vi är väldigt trötta och ledsna över att behöva ta dessa samtal med avlivningshot.