Ormbett

Om din katt blivit huggormsbiten, uppsök genast veterinär!

Det är väldigt vanligt med huggormsbett på katter och varje år blir ett stort antal katter huggormsbitna eftersom de är nyfikna och jagar när de är ute. Det petar mer än gärna på en orm, utan att förstå att det är farligt.

Huggormar är aktive från april till november. Huggormen biter när den känner sig hotade och gör det i självförsvar. Giftet är dyrbart för ormen och den vill inte slösa med det hur som helst. Därför är många bett tomma varningsbett där inget gift sprutas ut.

I Sverige är det bara huggormen som är giftig, medan de andra två ormarterna, snok och hasselsnok, är ofarliga. Huggormen är vanligen grå eller brun-grå med ett svart zick-zack-mönster på ryggen. Det finns dock mörka, nästan helt svarta individer.

Huggormen dödar sina byten genom att orsaka skador på blodkärl och blodkroppar, vilket leder till chock och problem för blodet att levra sig. Giftet gör ormens små bytesdjur förlamade och det underlättar för ormen att smälta bytet när det väl är uppätet. Effekten av giftet i en liten muskropp blir mycket större än för en katt, men även katter kan dö till följd av ett ormbett. Även om lokal svullnad och allmänpåverkan är mer vanligt.

Det är vanligt att ägaren aldrig ser att katten blivit ormbiten eftersom katten ofta är ute och strövar omkring själva. Ägaren ser kanske märker att katten haltar och kanske är slö först när den kommer hem. Hur lång tid som förflutit mellan tillfället för bettet och när katten ses kan man inte veta.

Precis när katten blivit biten märks det inte så mycket på katten, men inom en timme har området börjat svullna upp. Ofta ganska kraftigt. Katten börjar bli då allmänpåverkad. Det beror på var katten blivit biten och hur mycket gift huggormen gav ifrån sig, men också hur känslig individen är för huggormsgiftet. Katten blir trött och vill helst ligga ned. Svullnaden når sitt max efter ett till två dygn. Det anses vara farligare för katten att bli huggormsbiten i ett ben är i ansiktet. Det finns fler muskler i benet som katten använder när den går, vilket pumpar runt giftet i kroppen mer än ett bett i ansiktet gör.

Det är vanligast att katten blir biten i frambenen/tassar, men även i ansiktet. När katten rör på sig sprider sig giftet lättare i kroppen. Du kanske ser att katten haltar eller är svullen och misstar det för en böld eller skada på tassen. När katten rör på sig bidrar musklernas sammandragningar tillsammans med blodcirkulationen till giftet sprider sig i kroppen. Det är därför viktigt att hålla katten så stilla som möjligt. Ju mer katten rör sig desto snabbare pumpas giftet ut i kroppen. Rör inte bettstället eller försök att suga ur giftet, eftersom detta också kan få giftet att spridas snabbare.

Många tror att ormbett inte är farliga för katter, men det är det. Förutom lokal svullnad och smärta, ger huggormsbettet en allmän påverkan med att blodcirkulationen försämras, blodtrycket blir lågt, hjärtrytmrubbningar kan uppstå, ökad blödningstendens och skador på inre organ kan uppstå. Även om katten inte får så allvarliga symtom av ett huggormsbett kan giftet ändå ge allvarliga skador på inre organ som njurar, lever, hjärta och lungor. I värsta fall kan det leda till systemkollaps.

Katter klarar generellt ett huggormsbett bättre än hundar, men det är ändå inget man skall vifta bort och inte ta katten till en veterinär. Förutom svullnad kan katten bli ordentligt allmänpåverkad. Det beror på var katten blivit biten och hur mycket gift som sprutats in vid bettet och det kan man inte veta i akutskedet.

Eftersom katter har tät päls kan det vara svårt att se ett ormbett. Ett ormbett karakteriseras av två små prickar bredvid varandra på huden med 6–9 millimeters mellanrum. Huggormen avger inte alltid gift när de biter, eller olika mängd gift, men ett ormbett kan ändå göra väldigt ont. Oavsett mängden gift en huggorm utsöndrar vid ett bett avsöndrar den även olika allergi- och inflammationsframkallande ämnen vid bettet. Dessa enzymer orsakar vävnadsskada lokalt och även skador på blodkropparna så att blodet inte koagulerar som det ska. Detta kan orsaka blödningar i slemhinnor och hud. Om enzymerna orsakar lokal vävnadsdöd kan den delen av huden kan behöva opereras bort i flera omgångar.

Om katten blir mycket påverkad blir de inre organen alltmer skadade över tid och kattens medvetandegrad sjunker, hjärtat slår snabbare och kanske mer oregelbundet. Till slut klarar inte kroppen mer, utan katten dör i en cirkulatiorisk kollaps. Detta är ändå sällsynt hos katt.

Hos veterinären får katten smärtstillande. Man ger opioder som smärtstillande och undviker NSAID-preparat. Antibiotika behövs väldigt sällan, men det kan behövas om bettstället går i nekros och blir infekterat i ett sekundärt skede.

Dropp ges ofta för att blodcirkulationen skall bli stabil. Blodprover tas, speciellt om katten är väldigt påverkad, och det för att se hur njurarna och levern påverkats. Man tittar även på de röda- och vita blodkropparna, samt blodplättarna. Blodkoagulationen kan indikera att hjärtat skadats och då behöver man undersöka hjärtat vidare.

Om katten är väldigt påverkad kan den behöva ett motgift eller så kallat ormserum. Detta är ändå ovanligt att det behövs till katter. Antiserum är som mest effektivt om det administreras så snart som möjligt efter bettet. Antiserumet är väldigt dyrt och det är få kliniker som har det i lager. Antiserumet kan i sin tur ge allvarliga biverkningar eller allergiska reaktioner och därför använder man det bara om det absolut behövs.

Det finns indikationer på att djur som blivit ormbitna tidigare kan få en akut allergisk chock i samband med ett senare ormbett.

Om katten inte är väldigt påverkad kan den få gå hem efter att den fått dropp med order om att vila hemma. Däremot om katten är oerhört påverkad kan den behöva skrivas in för att hållas under striktare observation där man har koll på blodtrycket och smärtlindrar.

Tidigare användes kortison för att behandla ormbett, men senare forskning har visat att det inte har någon mätbar effekt. Nu finns studier på både djur och människor som visar att kortison inte ökar överlevnaden, enstaka studier har indikerat även att djur som fått kortison hade en högre dödlighet än de som inte fått kortison.

Däremot kan man få kortison utskrivet om man bor väldigt avlägset och har långt till veterinären eller om djuret reagerat kraftigt på ormbett eller getingstick tidigare. Kortison kan då minska kattens påverkan och höja allmäntillståndet tills man kommer till veterinären. Dock är man väldigt restriktiv med att förskriva kortison, då många gav kortison och sedan lät bli att gå till veterinären. Även om katten får kortison behöver den ändå träffa en veterinär.

Katter tillfrisknar vanligtvis väldigt bra med understödjande behandling hos veterinären och därefter strikt vila i två veckor, men den kan vara påverkade flera månader efter. Allt beror på mängden gift och kattens känslighet. Katten bör hållas inomhus i två veckor efter ett huggormsbett. De bör heller inte leka eller busa runt. Allt för att göra att katten rör på sig så lite som möjligt och detta är för att giftet kan påverka hjärtats muskulatur.

Hemma ska man vara uppmärksam på om katten försämras genom att katten får en ökad svullnad eller att den får svårt att andas.

Katten kan få sämre aptit när den kommer hem och då behöver u rådgöra med din veterinär. Det är viktigt att katten äter och dricker. Det finns läkemedel man kan ge till katter för att öka aptiten.

Därefter gör man ofta ett återbesök hos veterinären efter två veckor och tar nya blodprover för att se att inga bestående skador på organen finns till följd av giftet. Här fokuserar man främst på lever- och njurvärden, men man kan även kolla troponinvärdet om det behövs, vilket är ett värde som indikerar om hjärtat skadats eller inte. Om så är fallet behöver katten vara i stillhet ytterligare en period.

De flesta katter återhämtar sig fullständigt efter ett ormbett, men om de haft allvarliga symtom ska man vara medveten om att katten kan få långsiktiga hälsokonsekvenser. Framförallt organskada.

Undersökning och behandling efter ett ormbett omfattas av kattens veterinärvårdsförsäkring. Om katten behöver behandlas. Ormbett räknas som ett olycksfall.

Symtom på att katten blivit ormbiten

• Hälta
• Svullnad, som kan öka de första 24–48 timmarna
• Bitmärken, men det kan vara svårt att upptäcka på grund av kattens päls
• Smärta och ömhet, rodnad och/eller blåmärke
• Nedsatt allmäntillstånd
• Försämrad blodcirkulation
• Kräkningar och diarré kan förekomma

Om din katt blir ormbiten

• Håll katten i stillhet. Bär den helst.
• Gör inget med själva bettstället. Tvätta inte, försök suga ut giftet eller sätta på ett tryckförband. Det sprider giftet mer.
• Ta snarast kontakt med veterinär, även om din katt verkar obesvärad. Ta inga risker!
• Om du kan identifiera ormen, som ett foto, kan det hjälpa veterinären att välja rätt behandling, men detta är mindre viktigt än att få katten till en veterinär. Ta inga risker att själv bli huggormsbiten.

Förebyggande

• Håll gräsmattan kortklippt
• Undvik trivsamma skrymslen som ormar gillar. Högt gräs, lövhögar, komposter och stenrösen
• Ha uppdaterad information om vart du kan vända dig vid ett huggormsbett och vilka öppettider de har
• Det är inte fel att ha ett halsband på katten med dina kontaktuppgifter. På så sätt kan du kontaktas direkt om katten hittas påverkad eller skadad av någon i området