Om man inte har att göra, så…

Jag hann inte ens tänka tanken eller rättare sagt skriva ner att vi haft en lugn dag förrän den inte var det längre… Jag höll på och städade uppe i läskiga rummet. De nya kattungarna från Grovstanäs blev rädda för dammsugaren och valde då att byta rum. Inget konstigt i det.

När jag kom ut i köket med smutsig disk, så satt en av dem på diskbänken bakom en hink. Jag såg den inte först. När jag närmade mig så blev den rädd igen och tänkte fly undan. Jag stannade mitt i ett steg, för jag ville inte att den skulle springa iväg i panik och göra sig illa.

Först tog den några steg mot att springa tillbaka in i läskiga rummet, men hejdade sig tvärt och fortsatte sedan över diskbänken till ett hörn och där försvann den… Ja, inte hokuspokus försvann då, utan tydligen så fanns det ett lagom stort hål under köksskåpen för en katt att ta sig upp i… Några mindre vackra ord undslapp mig…

Det var för långt upp för att få tag i katten. Det var bara till att ställa ut mat och hoppas på att den skulle komma ner av sig själv för att äta senare.

Efter några timmar var det någon som jamade hjärtskärande och jag gick för att titta. Det verkade som kattungen ville komma ner, men det var för läskigt att ta sig ner huvudstupa genom den långa öppningen.

Jag pratade med Janne om hur vi skulle göra för att få ut katten. Vi tänkte att vi skulle göra ett försök att skruva sönder vårt kök utan att göra för stor åverkan, men det visade sig att snickaren som satt upp köket gjort ett allt för bra jobb.

Vad gör vi nu? Vi pratade om att ta upp ett hål i gipsväggen ovanför skåpet. Det är ju ganska lätt att laga och tapetsera över. Inget jag har lust eller tid med, men kattungen kan ju inte sitta kvar där inne!

Janne kom på att han kunde ta upp ett hål i övre delen av skåpet och att vi skulle sätta dit ett hyllplan med mat på. På så sätt skulle kattungen kunna ta sig ut genom hålet ner på hyllan för att äta och så skulle vi hoppas på att den inte tog sig in i hålet igen…

När Janne nästan var klar med att skapa ett nytt hål i vårt kök, så bestämde sig kattungen för att det var för läskigt att stanna kvar och tog sig ner en liten bit i öppningen.

Sedan kom den ner resten av biten av bara farten, men det första den ville göra då var att klättra upp igen och gömma sig.

Jag fick snabbt tag i en kökshandduk som jag höll för hålet med min hand. Jag blev klöst och biten i ett finger, men kattungen fick inte klättra upp igen! Den var jätte stressad och det enda den ville göra var att gömma sig. Den satt och pustade en stund på bänken innan vi kunde mota in den i läskiga rummet igen. Jan tänker omgående bygga för hålet och titta om det finns fler.

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670