Tråkiga rykten

Det är väldigt tråkigt att på omvägar få höra om att vi är dumma och dåliga, för att en hemlös katt som lämnats in fick somna efter en tid hos oss. Som att vi bara avlivat katten rakt upp och ner utan mer än anledningen för att vi ville det…

Katten i fråga hade setts ute i tre år. Man hade gjort försök att fånga in den några gånger, men inte lyckats. Nu hade man fått tag på katten och behövde någonstans att placera den. Jag kunde ta emot den för vi hade precis fått en ledig plats. Katten lämnades in. Det var den klassiska okastrerade och omärkta hankatten, som strövat omkring. Han var långhårig och väldigt tovig och smutsig. Full med fästingar och sår. Han var lite försiktig, men vi fick känslan av att han haft en hem i början av sitt liv.

Han fick landa här först. Vila och äta. Då det inte upplevdes som att han behövde akut veterinärvård. Efter några dagar fick han träffa veterinären. Alla tovor rakades bort. Blodprover togs, som inte var jättebra, men heller inte jättedåliga. Däremot hittades en stor knöl i ljumsken. Den var hård och tre gånger åtta gånger två centimeter. Ganska stor med andra ord. Beslut togs om att den behövdes tas bort. Operationen utfördes och den gick bra. Tumören skickades på analys.

Allt vi gör kostar naturligtvis pengar och vi skulle inte göra en mängd saker på en kisse som vi tar emot för att ”bara” avliva på en gång.

En vecka efter operationen blev kisse slö och hängig. Han var blek och inte sig själv. Han togs till veterinären och nya blodprover togs. Han hade akut brist på röda och vita blodkroppar. Vilket betyder att benmärgen inte producerar blodkroppar som kan orsakas av flera olika saker. Hans lever var också påverkad. Veterinären rådde till att han skulle få somna då det var så många problem och att det mest sannolikt inte gick att åtgärda. Man kunde lägga in honom på intensivvård och han kunde få blodtransfusioner tills man kunde ta reda på vad det var som var fel, men att det troligen skulle sluta med att han ändå fick somna efter en eller två dagar. Vi var tvungna att ta det svåra och sorgliga beslutet. Inget som vi gör lättvindigt. Det är lika tragiskt och tufft för oss varje gång vi tvingas ta beslutet.

Några dagar efteråt kom analyssvaret på tumören och det visade sig att det  var en lymfkörtel som det var cancer i. Vilket förklarar flera av hans symtom nu när vi efteråt har facit i handen.

Det vi fick höra på omvägar var ”katten mådde ju så bra ute”. Och ja, katter är dåliga på att uppvisa sjukdom och smärta. När de lever ute är deras stress konstant på en mycket hög nivå och de får aldrig någon återhämtning. Sen när de kommer in i tryggheten och får vila, så blossar alla problem i kroppen som hållits i schack av den höga stressen. Det är precis som vi när man blir sjuk på dag två på semestern när man slappnat av och återhämtat sig lite, då blossar saker upp.

Med detta vill jag bara säga att vi inte gör något ”bara för att”. Allt vi gör är utifrån den individuella kattens bästa. Detsamma gäller vid placering till ett nytt hem. Hemmet skall passa katten i första hand och inte bara att människan väljer färg och kön.