Transportbur till katt

Granngården sponsrar detta inlägg 🙂

Det finns en uppsjö av transportburar på marknaden och jag träffar på dem i verkligheten och får testa dem när det verkligen gäller. Det är inte alla som bra. En del är inte bara opraktiska, utan det är till och med farliga. Farliga på det sättet att katten kan ta sig ut och komma bort när man är på resande fot.

 

Det viktigaste med en transportbur är att den är säker och tålig; att den är tillräckligt stor, vilket många inte är; att den är lätt att få in katten i och även komma åt katten vid ett veterinärbesök.

Nu är inte gallret med på bilden, men denna typ av transportbur är en mardröm för en veterinär som ska försöka få ut en rädd katt ur den.

 

Om man tittar på material är de flesta transportburar gjorda av hårdplast eller av tyg. Väskor av tyg kan man tycka är praktiska för att de väger lite och tar liten plats när man inte ska använda dem, men de är ofta väldigt små för den normalstora katten. De håller heller inte de mått som Jordbruksverket föreskriver. Burarna i hårdplast kommer i flera olika storlekar och är mer bekväma för katten.

 

Tygburarna finns som helt öppna väskor där katten ska sitta i och kunna sticka upp huvudet under resan. Ur säkerhetssynpunkt är de sämst, eftersom katten har möjlighet att rymma om den blir rädd och vid en eventuell krock finns det inget skydd eller förankring.

 

Den andra varianten av tygbur är en stängd väska där man varvar tyg och nät. På vissa modeller kan nätet gå söner om en rädd och desperat katt kan klöser och biter på det och kan då ta sig ut.

 

Ofta strular dragkedjan på dessa väskor och om katten blir rädd och kör en tjurrusning inne i väskan kan dragkedjan spricka och gå upp, vilket gör att katten kan komma ut. De kan också buffa isär en dragkedja. Det kan löna sig att knyta ihop låsen i dragkedjan. På så sätt kan de inte glida isär, men själva dragkedjan kan fortfarande spricka.

 

Flera tygväskemodeller har även en glipa mellan dragkedjan och en vridknapp. Den vridknappen åker väldigt lätt upp. Många katter har fått ut huvudet genom den lilla öppningen och förvånat ägaren genom att helt plötsligt vara lös i bilen. Får katten ut huvudet, så kan hela katten komma ut!

 

Har man en katt som är skygg eller en katt som inte tycker om att gå in i en transportbur, så är den mjuka tygburen väldigt svår att samarbeta med och när man väl har fått in katten gör dragkedjan att det är lätt för katten att smita ut igen innan man lyckats stänga luckan.

 

Det finns tygburar som är utformade för hund och de har en stadig stålram innanför. De är att föredra i första hand om man ska välja en tygbur, men man har fortfarande riskerna i att nätet eller dragkedjan kan gå sönder.

De kallas för Canvadburar, men då hamnar man också i en helt annan prisklass än de mindre tygburarna.

 

Det är heller inte ovanligt att katter kräks, kissar eller bajsar när de befinner sig i transportburen. En tygbur blir väldigt svår att sanera efter en sådan olycka…

 

En hård bur är säkrast och mest bekväm för katten att sitta i. Den går att bädda mjukt med handdukar, som också kan bytas ut om katten skulle kissa under transporten. Den går att spänna fast med ett av bältena i bilen. Man kan utan problem stuva buren bredvid andra väskor i bilden utan att oroa sig för att något kan ramla på buren och klämma ihop den, vilket skulle ske med en mjuk tygbur.

 

Det är inget fel i att använda en äldre transportbur eller en lånad bur. Viktigt är dock att man kollar att alla spännen och fästen är hela och går att låsa. Annars får man köpa reservdelar eller laga med buntband.

Ett litet spänne som saknas gör att burens över- och underdel glider isär när man bär katten i buren och det behövs bara några millimeter för att gallret ska lossna! Ju fler spännen som saknas desto större risk!

 

En transportbur i hårdplast bör kunna vara lätt att dela på. Inte bara när den ska förvaras i förrådet, utan för att den största anledningen är för att det lätt, och med minsta stress, ska gå att kunna komma åt katten hos veterinären.

De flesta nyare burar går lätt att knäppa upp och öppna för att kunna komma åt katten, vilket gör allt så mycket lättare. Katten ligger oftast snällt kvar i sin halva bur och känner sig väldigt trygga och nöjda bakom den lilla kant som finns kvar.

 

Vissa äldre modeller monterar man ihop med stor möda och de är lika svåra att plocka isär. En katt som är rädd och transporterats till en ny okänd plats, vanligtvis veterinären, vill inte lämna sin bur. Att dra och slita ut katten ur buren orsakar mycket stress och kan lätt sluta med både rivsår och bett.

 

När katten är inne i buren så kolla att alla knäppen är stängda/låsta. Är katten orolig kan en filt över buren lugna.

En kisse anlände till en av katthemmets kastreringsdagar i denna fina transportbur, men ett spänne var inte låst och en tjurrusning mot gallret skulle kunna resulterat i en lös katt på helt fel ställe!

 

Vi var med om ett lyckat rymningsförsök häromdagen. Som tur var skedde det inne i bilen! Katten tryckte sig ut genom gallret i taket på en bur. En desperat katt kan klämma sig igenom en liten springa!

 

Är man osäker på sin transportbur är det en god idé att investera i ett spännband för resväskor, som man sedan sätter runt transportburen. Kostar allt från 30-70 kr. Silvertejp duger ju också om det är så 😉

 

Om det krisar och man måste transportera en katt, så kan en kartong också fungera för en kortare resa, men det beror på katten man ska transportera också. Jag har fått hjälpa till att fånga lösa katter i en bil, för att katterna bitit och klöst så att ett av hålen blev så pass mycket större att de kunde krypa ut.

Viktigt är också att handtaget i transportburen håller för kattens vikt eller katternas vikt. För ett antal år sedan bar jag in en bur med två katter i från en bil och helt plötsligt stod jag med ett handtag i handen och en bur som föll till golvet. Buren gick i två bitar och gallret lossnade. En katt rusade iväg medan den andra satt skräckslaget kvar med ena burhalvan över sig. Som tur var kunde jag stänga dörren och ingen katt kom undan. Puh!

 

Jordbruksverkets bestämmelser säger att vid transport ska en katt vara säkrad för inbromsning genom att sitta i en transportbur. Minsta måtten på en transportbur är 50 x 30 cm och höjd 35 cm. Varje katt ska ha tillgång till 0,15 kvm golvyta i buren.

Jag kollade lite snabbt på nätet på måtten på olika tygväskor och normalmått på en tygbur verkar vara 48 x 25 x 27cm.

Motsvarande mått på de minsta burarna i hårdplast är 57 x 38x 30 och de större är 60 x 40 x 38 cm.

Det här är en bra modell på en transportbur. Den är stadig och lätt att dela på. Ett spännband för säkerhetsskull och sedan en filt över, så är vi good to go!

 

För de katter som är rädda för transportburen är ett hett tips att ha transportburen framme hela tiden. Bädda med mjuka filtar. Lägg in godis då och då. Även leksaker. Dagens portion mjukmat kan också serveras i transportburen. Allt positivt för att göra buren till något positivt och tryggt. Det lönar sig när man väl ska ut och åka 🙂

Cecilia Arnström

Granngården sponsrar detta inlägg 🙂

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 1234 70 48 21