Vi var och hälsade på vår bäbis. Han ligger fortfarande på intensiven. Natten har varit tuff för honom efter operationen, men han är stabil och det ser bra ut. Trots det kan de inte ge oss några garantier. Vi får ta det timma för timma.
När vi kom in i rummet och de öppnade kuvösen, som Trulls låg i, såg han så liten och sårbar ut. Han låg och sov, men när han hörde våra röster prata med honom vaknade han genast och satte sig upp. Vi gosade och kliade haka och mungipa en stund tills han blev trött och lade sig ner igen. Han var medtagen men kändes ändå stark.
Så hemskt att se honom där och inte kunna hjälpa honom. Sen börjar man ställa sig frågor som; gör vi rätt? Lider han för mycket? Var går gränsen?
Jag frågade veterinären flera gånger om de tyckte att vi tagit rätt beslut eller om vi plågade honom. De tyckte att han hade visserligen fått stora skador, men han hade klarat operationen bra och var nu stabil, så han skulle så klart få en chans. Jag och Jan var överrens att om han skulle krascha eller det skulle tillstöta några svåra komplikationer, så skulle Trulls få somna.
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670