Upphittad katt

Jag fick ett samtal i förra veckan från en mycket kattallergisk kvinna på Yxlan som berättade att hon hade börjat se en katt av och till för två månader sedan. Först hade hon inte tänkt så mycket på det, men efter en tid såg det ut som att katten inte verkade ha ett hem. Katten verkade försöka fånga sork på en åker, men lyckades inget bra med det.

Hon fick en granne att ta en närmare titt på katten, eftersom hon själv inte kunde, och man konstaterade att katten var mycket mager. De började mata katten och satte upp lappar, men de fick ingen respons på sina lappar. De såg heller inga lappar på att någon saknade en svart katt i området. Vi bestämde att de skulle komma in med katten till katthemmet idag.

Jag gjorde min sedvanliga genomgång av katten. Den var tam och trevlig, men stressad och mager. Jag hittade en tatuering! 😀

Lite suddig, men den gick att tyda och jag slog genast upp den i SKKs databas. Hon var registrerad!! 😀 Hemmahörande i Kista. Ägaren hade inte godkänt att kontaktuppgifterna skulle vara synliga på nätet, så jag var tvungen att ringa till SKK och det visade sig att de hade stängt på grund av utbildning… Normalt brukar man kunna prata med någon om ett upphittat djur även om kontoret är stängt, men inte idag.

Då provade jag att ringa till polisen. De kopplade mig först till Norrtäljepolisen, men där var det ingen som svarade. Jag fick ringa igen till växeln och de hade då ingen aning om vem de skulle koppla mig till. De diskuterade med varandra i växeln och tyckte att jag skulle ringa till Länsstyrelsen… Jag stod på mig att det var polisen jag skulle prata med. Det är bara SKK och polisen som har tillgång till registret i ocensurerad form. Men växeln var tveksam. En upphittad katt… Vad, var, hur, varför?? De tyckte trots allt Länsstyrelsen, men jag sa nej. Det är polisen jag ska prata med.

Till slut kopplade de mig till en polis som var kopplad till djurpolisen och hon hade först lite krångel med att komma in i djur-id-registret, men till slut så fick vi fram ett telefonnummer till ägaren som bodde i Kista.

Jag ringde upp och det var husse som svarade. Jag berättade var jag ringde från och att Smilla hade hittats. Han blev tyst först… Frågade sedan var jag ringde ifrån. Jag fick berätta tre gånger att jag hade deras Smilla på köksbordet på katthemmet och att hon mådde bra 😀

De hade varit ute på Yxlan under midsommar och hon hade då kommit bort. De hade letat och letat, men inte hittat henne. De hade varit tvungna att åka hem, men kommit tillbaka för att sätta upp lappar och sedan åkt ut många gånger efter det för att leta, men inte hittat henne. När hösten kom och ingen sett Smilla började familjen försöka förlika sig med tanken att hon inte skulle komma hem igen.

Det är inte helt sällan som man går om varandra i tid, eftersom det tar ganska lång tid innan de boende uppmärksammar att det kommit en katt som de inte sett tidigare och då har lapparna som familjen satt upp förmodligen hunnit försunna. Det gäller att uppdatera lapparna hela tiden och utöka radien från platsen där katten försvann.

Men hade Smilla inte varit id-märkt så hade vi nog aldrig hittat ägarna eftersom de bara varit på besök på Yxlan och inte kunnat se lapparna som upphittarna satt upp den senaste månaden.

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670