Varför vill polisen hellre avliva än överlåta?

I detta fall fick vi in en katt som upphittaren lyckats få inskriven som hittegods i tron att det var en raskatt. Det verkar vara enda gången man kan lyckas med det  uppdraget.

Katten stallades upp hos oss på Norrtälje katthem i väntan på att en eventuell ägare skulle hittas. Det var dock väldigt viktigt för polisen att just upphittaren skjutsade katten till oss. Om vi får uppdraget att hämta en katt kan vi fakturera en timersättning för detta.

Efter sju dygn, utan att en ägare hittats, ville polisen att katthemmet skulle köpa katten. Om inte, skulle katten avlivas.

Då ett katthem inte är finansiellt starkt är det inte aktuellt att köpa katter. Vi försökte förklara att katthemmet kommer att gå med förlust ändå, i och med att  katten behöver kastreras, id-märkas och vaccineras innan den kan adopteras ut. Samt att polisen inte säkerställt kattens hälsostatus eftersom katten inte besiktats av veterinär, och detta kan betyda fler uppkomna kostnader i förlängningen. Polismyndigheten menade att de har lagstiftningar och föreskrifter att följa och att  det måste ske en ekonomisk transaktion.

Vi erbjöd en krona för katten för att följa polisens föreskrifter, men då fastslog representanten för polisen genast ett beslut om avlivning. Om de skulle gått med på att sälja katten för en krona skulle detta vara klassat särbehandling.  Vi frågade då vem som skulle ombesörja avlivningen då vi inte var intresserade av att göra detta. Polisen skulle då vända sig till en annan aktör, vilket innebär att denna aktör skulle åka till katthemmet, hämta katten och köra den till en klinik som sedan skulle avliva katten. Polisen kommer då att faktureras för transportkostnader, utöver kostanden för avlivning och kremering av katten, vilket är ett timpris samt ett kilometerpris. Vi beräknar, för diskussionens skull, denna kostnad att uppgå till runt 6 000 kronor.

När vi påpekar denna orimliga kostnad för polisrepresentanten, i förhållande till att sälja katten för en krona svarar denne: ”Är det en summa du erbjuder så kan vi  återkalla detta beslut för då har vi uppfyllt lagstiftningen.”

Vi erbjöd då 300 kronor, det klubbades av representanten och vips hade katthemmet köpt en katt.

Varför skall katthemmet tvingas köpa en katt av polisen för att rädda en ung och friskt katts liv? Torde det inte mer rimligt att polisen betalade katthemmet för att ombesörja en omplacering? Det var mycket obehagligt att föra denna dialog med polisen. För dem verkade det så lättvindigt att avliva katten.

Å ena sidan har katten inget värde för att få anmälas som saknad eller upphittad hos polisen, men samtidig har katten ett värde för säljas av polisen. Det är en oerhört subjektiv bedömning av en katts värde. En katts liv och lem hänger alltså på om en polis helt enkelt tycker om katter eller ej.

Saknar du en omärkt och/eller oregistrerad katt? Då kan detta vara dess öde, att bli avlivad, då ”andra aktörer” endast ser till det ekonomiska i att ”ta hand om” katter från polisen – även vid beslut avlivning, då aktören erhåller ytterligare ersättning.

Cecilia Arnström, Verksamhetschef  Norrtälje Kattcenter