Vem håller koll på mig?

Det kan vara skönt att få vara gömd och titta, och då våga vara närmare än man skulle gjort annars. Signe är också en av våra blygisar som är född som hemlös av en hemlös hona i Görla industriområde. Det går framåt. Sakta men säkert. Syster Sigrid som gjort framsteg lite fortare flyttade i fredags.

Jag försöker visa att det tar tid för en blyg katt att våga lita på människor. Speciellt om de haft det svårt och varit med om hemskheter. Länsstyrelsen menar att dessa katter lider när de tvingas att vara i människans närhet och därför ska de avlivas. Något som jag inte håller med om alls.

Hardy kom till oss 3 augusti 2011. Han hade då gått ute länge vid ett kolonistugeområde. Han hade blivit matad. Senare hittades han svårt skadad. Han hade då blivit biten över ryggen flera gånger av en hund och det var fult och infekterat. Han togs omhand och fick träffa veterinär, kastrerades och gick på en kur antibiotika. Han bodde i ett jourhem tills han kom till oss på katthemmet.

Hardy var väldigt deppig och inåtvänd. Han hade haft det väldigt svårt och det gjorde också det svårt för honom att lita på människor. Vi har tränat och Hardy har lärt sig att vi är snälla, men han har ändå inte velat bli klappad. Det gick bra att närma sig om man hade räkor med sig, men han var alltid misstänksam. Betyder det att han lider i min närvaro?

När Hardy varit hos oss i ett år, så börjar han ta för sig mer. Han har umgåtts mycket med Ralle och han agerar brygga mellan oss, men Hardy är fortfarande osäker på händer. Betyder det att han lider i min närvaro?

Under den sista tiden har Hardy öppnat upp helt och är framme mer. Han går fram till olika nya människor för att få godis. Han provar nya liggplatser hela tiden. Han är nyfiken och avslappnad. (Mer vad jag kan säga om lill-tjejen bakom…)

Jag sträckte fram handen utan godis.

Jag provade och såg om jag fick klappa honom. Han stelnade till. Precis som att det skulle göra ont, men sen slappnade han av igen.

RoAnne hade tittat på mig hela tiden från fönsterhyllan, så jag tänkte att jag skulle träna lite med henne också. Hon tyckte att det var skitäckligt när hon blev sedd!

Hon slutade fräsa när hon förstod att jag inte skulle komma närmare, men fy vad läskigt det var när hon fick uppmärksamhet. Betyder det att hon lider i min närvaro? Och borde avlivas istället?

Man ska ju inte glömma bort att detta är kommunikation. RoAnne talar om för mig att hon är osäker och vill att jag ska hålla mitt avstånd till henne. Jag står stilla. Blinkar mot henne och tittar sedan inte på henne alls. Pysslar lite med Hardy och hon förstår att jag förstår henne.

Man kan inte säga att språksignaler är ett bevis på lidande om signalerna är förknippade med ett icke-keligt-beteende.

Om en hund visade signaler mot mig i samma kategori som RoAnne, så betyder ju inte det att hunden är vild och lider av att leva i människans närhet. Det är ett språk. Och när det är viktiga saker som ska förmedlas är signalerna otroligt tydliga och det för att det inte ska gå att missförstå. Om man inte fattar att man ska hålla sig borta från köttbenet, så måste man ju vara blind. Det betyder heller inte att det är fel på hunden. Sen är ju detta kanske inte ett önskat beteende hos en hund, men det går faktiskt att träna bort.

Lider en katt som uppvisar denna typ av signaler?
Är det fel av en katt att kommunisera sina känslor?
Ska det tolkas som ett mått på lidande?

Vi har tre små killar som börjar kräla runt i boet. De är så runda och goa. Majsan är en bra mamma. De tre är nu döpta till Merlin, Marlon och Makoto. Nu dröjer det en vecka någonting innan de kommer börja vilja smaka på fast mat och testa toalådan 🙂

_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670