Veterinärdag

Idag kastrerades 12 katter varav 2 hemlösa.
Vi är nu uppe i 115 kastrerade katter (varav 13 hemlösa som kastrerats gratis).

Varning för operationsbilder!!

Vi stöter ju på lite olika saker också. När vi skulle kastrera en ung hona blev Silvia lite undrande först över om hon verkligen hittat livmodern, för det var så stor och svullen. Jag kom och tittade och vi tyckte att det såg ut som en förstoppad tarm, men Silvia tittade lite närmare och hon var säker på att det var livmodern. Det såg heller inte ut som att honan var dräktig. Alla livmödrar ser olika ut trots att anatomin är lika, men detta hade jag aldrig sett och jag har varit med och assisterat på långt över tusen kastrationer. Operationen fortsatte som vanligt, utan några komplikationer och honan blev kastrerad.

När livmodern var bortplockad och honkatten var ihopsydd och låg på uppvaket var vi knasbollar så klart nyfikna på varför livmodern var så spänd och beslutade oss för att skära upp den för att titta. Den visade sig vara fylld med var! Väldigt ovanligt på en så ung hona. Hade hon inte kommit in på kastrering idag, så hade livmodern kunnat spricka inom några dagar och honan hade kunnat dö av inflammation i bukhålan/blodförgiftning.

En hane visade sig vara kryptorkid, vilket innebär att den ena eller båda testiklarna inte kommit ner i pungen. I detta fallet var det en testikel som inte ramlat ner och då måste man öppna i ljumsken för att ta bort den. Den är oftast inte lika aktiv som en testikel som ramlat ner och den kanske inte producerar spermier för att det är för varmt inne i kroppen, men den producerar ändå testosteron och måste tas bort. Annars kan hankatten fortsätta bete sig som en okastrerad hane.

Vi hade en ung hane med bara tre ben som skulle kastreras. Han föddes på en bondgård som hemlös. Fosterhinnan hade visat sig kring hans ena bakben vid födseln och snört av blodförsörjningen till benet, som då gått förlorat.

Han klarar sig alldeles utmärkt ändå, men Silvia rekommenderade att man skulle göra en amputation lite högre upp, för att underlätta för honom. Som det var nu så använder han stumpen att springa på och det ger honom skavsår. Genom att amputera lite högre upp får han en större rörelsefrihet. Tyvärr skulle kostnaden för en sådan operation rulla iväg.

Vi hade även en omkastrering av en honkatt som kastrerades för lite mer än ett år sedan på en klinik i Norrtälje. Hon adopterades ut och efter drygt ett halvår hörde den nya ägaren av sig och beskrev att honkatten betedde sig konstigt. Hon jamade och kråmade sig i omgångar. Så som jag fick det beskrivet för mig så tänkte jag på en gång att det var en löpande hona, men hur kunde det vara möjligt när hon var kastrerad??

Jag tog kontakt med kliniken som utfört ingreppet och frågade vad vi skulle göra. (Inte Roslagens smådjursklinik eller Kvisthamra). De menade på att det inte fanns något man kunde göra.  Omoperation fanns inte på kartan, för de hade kastrerat katten helt och fullt. Det stod så i journalen. Man menade att beteendet säkert berodde på att katten fick i sig växtöstrogen via kosten! Visst man kunde ju ta ett blodprov för att kolla hormonnivåerna, men det var ju inget som de ville bekosta. Jag bad i omgångar att chefen skulle kontakta mig, men det gjordes aldrig.

Att gå till en annan klinik skulle ju kosta pengar. Inget som vi hade råd med eller nya ägaren. Vi provade att sätta in honan på p-piller för att se om det hade någon effekt och det hade det. Det visade ju att hon fortfarande löpte.

P-piller är ju inget man rekommenderar att en katt äter någon längre tid eftersom det ökar risken för cancer och det var inget vi eller ägaren ville att honkatten skulle stå på någon längre tid.

Silvia pratade med kollegor och undersökte saken vidare. Efter att hon samlat in information beslutade vi oss för att göra ett försök att kastrera om honkatten. Risken att vi skulle misslyckas var ganska stor, men att göra alla rekommenderade undersökningar, som bland annat blodprov och ultraljud skulle rulla iväg på 5 000 kronor. Sedan skulle operationen gå på 25 – 30 000 kr. Så vi kände att vi var tvungna att gambla.

Silvia öppnade katten och det tog inte många minuter förrän hon hittade en hel äggstock!

Jag vet att vem som helst kan göra fel. Vi är alla mänskliga, men det som retar mig är när man inte lyssnar och är högfärdig. Ingen är ofelaktig! Man måste vara ödmjuk. Man måste lyssna. Att vara villig att mötas åtminstone halva vägen. Om det visar sig att man har gjort fel eller orsakat så det blivit fel, så måste man vara villig att finna en lösning på problemet. Inte bara i kundrelationer, utan även privat.

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 1234 70 48 21