Jag satt och skulle ringa in katter från väntelistan idag eftersom Mårten och Dragan är klara i lilla karantän, men efter 6-7 samtal började jag bli lite förtvivlad. Tre av katterna hade blivit avlivade med motiveringen “Vi ville inte ha en katt till” “Katten gick inte ihop med våra katter” och “Det var för kallt för katten att gå ute“.
Ingen av dessa personer hade ringt hit, innan de gick till veterinären och hört hur det låg till i tid med platser. Det får mig faktiskt att må illa när jag tänker på de stackars katterna. Visst, jag kan inte hjälpa alla katter, för det finns inte plats eller pengar för det, men om jag får en chans så kan jag i alla fall försöka att klämma in en extra någonstans om det är super kris.
Visst är det väntetid på 2-4 veckor för hemlösa katter, ibland tyvärr längre, på att få komma hit, men jag frågar alltid om det finns möjlighet för den som hittat katten att fortsätta ta hand om den tills det blir en plats ledig här och även att sätta upp lappar och prata med folk.
– Varför är det så lätt att bara avliva en katt??!!
Det är ju någon som saknar katten någonstans! Har man verkligen försökt allt innan man gick iväg till veterinären? Frågat alla grannar? Frågat grannar i nästa by? Satt upp lappar? Annonserat i tidningen och på blocket? Annonserat på katthemmets hemsida och Facebook? Ring till polisen? Kollat att katten var id-märkt?
– Har man gett katten en ärlig chans?
Nej, det tror jag inte! Man har inte gett katten ett värde alls. Den håller till på tomten 1-2 veckor. Man vill inte ha den där. Vips, så är man på väg till veterinären!
Sen kan man ju undra hur man kan få avliva ett friskt djur som man inte är ägare till? Veterinärerna i Norrtälje brukar hänvisa till Katthemmet i dessa fall eftersom vi har ett samarbete. Vi har fått in flera sådana katter under året vi funnits. Desmond var den första. Han skulle avlivas för att ägaren bestämt sig en morgon för att bara ha en katt istället för två (Nu är jag lite hård, men i korta drag var det så). Nu bor Desmond med Edvin (också härifrån) på landet och har det toppen bra och är väldigt älskad.
Förra sommaren ringde en kvinna om en mager katt som följt med hennes katt hem. De ville inte ha en katt till. Var kommer detta tänk ifrån? De skulle åka ock avliva katten, men till slut sa samvetet till och de klarade inte av det. De ringde då till mig. Jag tog emot katten och det visade sig vara en Maine Coon avelshona, som smitit ut av misstag och sedan inte hittat hem. Hon var utmärglad när hon kom till oss, men vi hittade ägaren och hon fick flytta hem.
Jag är förskräckt att det är så lätt släcka ett liv och sen sova gott om natten…
_____________________________________________
Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670