Buskavel

Många av de som ägnar sig åt buskavel tänker inte hela vägen.

Buskavel är lika med fulavel. Det är avel utan kontroll. Man släpper ut honan och låter henne bli dräkting med första bästa hane som dyker upp. Inga hälsoundersökningar på föräldrardjuren. Man har ingen koll på eller uppföljning av eventuella ärftliga problem. Ingen tanke på om de är mentalt lämpliga som föräldradjur.

Man har ingen som helst respekt för att det är honans första löp och hon är på tok för ung för att få en kull! Man har ingen respekt för antal kullar honan får på raken.

Det är knappt mamma och ungar avmaskas, så att vaccinering och ID-märkning finns inte på kartan eftersom det kostar pengar! 

Man släpper ut sin okastrerade hona för hon är så fin och det vore ju så mysigt om barnen fick uppleva kattungar. 

Man har ingen vidare plan för hur allt praktisk ska gå till. Om det blir komplikationer och ett kejsarsnitt måste göras, vilket kostar mycket pengar! 

Om mammakatten avlider efter förlossningen och man står där med fem ungar som ska nappas varannan timma dygnet runt.

Buskavlaren får en kull som inte levde upp till förväntningarna när man plötsligt står där med fem svarta kattungar som ingen vill ha. En kompis ville ju ha er röd katt! Där står man med sina kattungar och ingen man känner vill ha dem. Det går ju inte att behålla fem ungar! Uppe på det så har man ”glömt” att kastrera mamman och hon är dräktig igen.

Dessa kattungar dumpas förmodligen någonstans med filosofin att ”katter klarar sig alltid”. När honan får ungar igen slår man ihjäl dem. Detta är tyvärr fortfarande standard i Sverige 2018.

Sen finns det de som har en långhårig hona och låter henne få ungar stup i kvarten för att man kan sälja dem för ett antal tusenlappar genom att påstå att de är 75 % ”norsk skogskatt” eller nån annan fin hittepå mix. Okunniga förstår inte att de köper en huskatt oavsett procentsatser hit och dit. 

Trots att dessa katter påstås vara blåblodiga levereras de omärkta, ovaccinerade, oftast icke avmaskade, utan veterinärbesiktning och inte helt sällan med öronskabb! Och okunniga är villiga att betala flera tusen för dessa rasmixer.

Det finns undantag där huskattägare faktiskt tar sitt ansvar och säljer katterna till bra pris och både vaccinerade och id-märkta, men tyvärr är de få.

Tanken är i alla fall att sälja kattungarna. Förmodligen tar man bara en symbolisk summa och bryr sig inte om vem som köper ungarna. Man har ingen koll på hur kattungen kommer bo eller om ägaren är lämplig. 

Man säljer gladeligen kattungar som ensamkatter eftersom man vill bli av med dem och man levererar dem innan de fyller tolv veckor eftersom man vill bli av med de galna djuren som klättrar på allt i huset! 

Milo är en sådan katt. Han är buskavlad. Han köptes som ensamkatt av en kvinna på 89 år. Ingenting var gjort på honom när hon köpte honom och hon gjorde heller inget på honom. Inte ens kastrera. Fem år senare avled kvinnan och hon hade inte planerat för katten. 

Milo gick ute och anhöriga brydde sig inte om honom eller ville ha honom. Han gick ute i över sex månader. Han matades i alla fall, men inget mer. Till slut var det en anhörig som tog tag i Milos situation och kontaktade katthemmet. 

När ska folk förstå?

Endast 1 kattunge av 12 som föds får ett permanent hem! Resten slås ihjäl eller dumpas. 

_____________________________________________
 Vill du stödja Norrtälje Katthem?
Vårt Bankgiro är 495-5670
Vårt swish är 123 161 20 01