”Honkatten behöver få en kull innan kastrering”

”Honkatten behöver få en kull innan kastrering annars blir den knäpp” – En myt som fortfarande lever kvar i Sverige 2024.

Det är så långt från sanningen man kan komma. Honkatten behöver inte få en kull innan hon kastreras. En honkatt blir inte ”knäpp” av att bli kastrerad med eller utan kull innan. Däremot finns det vissa belägg för att en hona kan bli annorlunda efter en kull.

Att ta en kull för att ens honkatt är söt är heller inte en tillräckligt bra anledning för att besluta sig för att ta en kull på henne. Hon bör även vara frisk och inte ge sina avkommor någon ärftlig sjukdom eller åkomma. Att göra en hälsokoll på honkatten innan är inte en dum idé, men även hanen skall vara frisk.

Mentalt ska föräldradjuren vara lämpliga. En katt som är rädd och skygg eller blir väldigt reaktiv i stressiga situationer är inte lämplig, då denna läggning också förs vidare till avkomman.

Studier har visat att kattungar ärver viktiga egenskaper främst från sin far, inklusive saker som djärvhet och hur de hanterar stress. Enligt forskning har kattungar födda av en ”vänlig” fader visat sig uppvisa ett vänligare uppträdande mot människor än de som är födda av en mindre social eller skygg fader. Detta oavsett deras socialiseringsnivå i det tidiga skedet i livet. Katter ärver naturligtvis personlighetsdrag och fysiska egenskaper från både sin mor och far, men dessa egenskaper är starkare påverkade av faderns gener.

Dessutom blir de allra flesta honor dräktiga med sin första kull vid sitt första löp, som är vid 7–8 månaders ålder, och det är på tok för ungt. Jordbruksverket säger att ”en honkatt måste vara minst 10 månader gammal får att få paras avsiktligt”. Min personliga uppfattning är att det ändå är väldigt ungt. En katt som är 10 månader motsvarar 13–14 år i människoår. En katt som är 18 månader motsvarar 21 år i människoår och är då en mer lämplig ålder för en första kull.

Många vill ha en kull på sin hona för att de tycker att hon är trevlig och man vill spara en kattunge från henne. Vi har däremot erfarenhet som säger att det är en dålig idé. Mammakatten vill oftast inte leva med sina avkommor. Det kan gå bättre med en honkattunge än en hankattunge, då hankattungarna ska stötas bort för att undvika inavel. Det kan ändå framkomma aversioner mellan mor och avkomma när avkomman blir vuxen och vill ”ta över” och då kanske jagar bort mammakatten.

Det viktiga är att ha en bra planering om du funderar på att ta en kull på din hona. Inte bara att hon är frisk och mentalt lämplig, men att det också gäller fadern. Inte att han är okänd. Du ska ha kunskap att ta hand om mor och kattungar. Du ska ha ekonomi ifall det blir komplikationer och ett kejsarsnitt måste göras. Vad gör du om modern avlider vid förlossningen och du står där med fem kattungar som måste nappas varannan timme?

Det är också viktigt att göra det man bör göra med kattungarna innan de skall flytta till sina nya hem. Att du avmaskar dem flera gånger, vaccinerar och chippar dem innan de skall flytta och at du faktiskt tar betalt för dem. På sås ätt hittar de mer lämpliga nya hem och höjer kattens status.

Om du är sugen på att bara få uppleva att ta hand om en kull kattungar rekommenderar jag att du tar kontakt med en kattorganisation och är jourhem åt en hemlös mammakatt med kattungar. Då gör du en insats och hjälper katter i nöd samtidigt som du får uppleva hur det är att ha en kull kattungar röja hemma, vilket är både charmigt och väldigt krävande.

/Cecilia